Med livet i tanke

Med livet i tanke

Starka känslor styr våra liv?

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-07-03 10:17:22
Den glödheta masugnen

Ett av grundvärderingarna blir ifrågasatta. En av barnen, som har fastnat i tiden för att de har blivit förtryckta, blir upptryckt mot väggen. En skadad bit av mig blir tagen till dagens ljus på ett abrupt sätt. Lidandet och smärtan kommer som ett brev på posten och jag känner mig dum. Jag känner mig påkommen med byxorna nere och det känns pinsamt. En psykologisk trigger har blivit aktiverad och jag lider. Jag försöker skaka av mig det genom att ”bara vara” men det funkar inte speciellt bra. Känner mig dum. Skammen börjar växa under den lilla promenaden till bilen. Jag lider! Under resan blir jag påmind av personen som sitter bakom mig, om den inre smärtan, genom att förlöjliga mitt sätt att vara. Skammen och smärtan blir till brännbart eldfängt bränsle som snabbt tar eld. Vreden, ilskan, hatet, och föraktet väller upp inom mig som i en masugn som är gjord för att smälta metall. Vreden och ilskan riktas mot personen som just har påmint mig om ett barndomstrauma och ett av värderings-byggstenarna som inte ligger i linje med mitt kärleksfulla sätt att vara eller uttrycka mig. Jag lider! Någon har rivit upp ett sår och det gör ont!

Jag känner förakt och avsky till personen. Det är mycket jobbigt. Jag vet att jag är triggad, men vad gör väl det, när jag känner denna ofantliga glöd inom mig.

Det som fick bägaren att rinna över var förlöjligandet av mig som skedde i bilen. En av mina problem eller djupt rotade sår blir tagna till dagens ljus och dessutom hånat. Aj! Det gör ont.

Jag visste hur jag borde hantera det och när den värsta elden hade lagt sig började jag den interna bekräftelsen. Det är okej att känna som du gör vännen! Det är okej att känna vrede, avsky, och ilska mot denna person. Låt känslan bränna upp mig inifrån. Gör mig till aska om du så vill!

Efter jag hade ätit klart gick jag med bestämda steg till rummet. Jag vill vara själv.

Jag ville inkubera i smärtan och skriva av mig tänkte jag. Ville sortera och ha koncentrationen till att adressera alla känslor som ville visa sig eller göra sig hörda.

Det är så lätt att känna skam över skammen. Men lyckligtvis vet jag att visa sann och djup kärlek till mig själv innefattar att få tillåta mig att känna och tycka precis som jag gör, i stundens hetta.

Att våga erkänna för mig själv att jag känner på ett visst sätt och våga känna det utan att förtrycka det eller springa efter sysselsättningar, är basen i ett kärleksfullt förhållande till mig själv.

Det är när ett internt invant förtryck sker ofta, genom skam och undertryckande, som känslor och tankar måste ta sitt uttryck och gör ett utlopp och hoppar ut genom fysiskt våld och negativa handlingar. Det vill säga den gosiga lilla katten blir till ett klösande vilddjur när man tränger och hotar det.

Det är mycket utmanande och ibland väldigt svårt att känna och reda ut olika former av interna sår när min uppmärksamhet ligger på mitt arbete eller något jag gör något som kräver ständig koncentration utan en paus. Därav är det viktigt att se till att ta en paus när jag känner mig triggad för att visa organismen att jag validerar och tycker det du har att berätta för mig (känslor och tankar) är viktigt för mig.

En av de starkaste ”redskapen” som organismen, egot eller självet har i sin arsenal, är att just peka på andra och skylla på det yttre omständigheterna, för den vrede, ilska och alla de negativa känslor som man upplever när något har hänt. Det är en form av projicerande för att externalisera den interna smärtan som just blivit påmint av personen eller gruppen. Det är samma dynamik som det intränga djuret som går till attack när man hotar det. En bevaringsfunktion av självet.

Känslorna som uppkom inom mig är inte boven!

Personen, gruppen eller situationen är inte boven!
Ingen är egentligen boven!

Det är dock ett unikt tillfälle för att ta hand om ett sår som blev gjort för länge sedan. Ett gammalt sår har läkt ”snett” och det behövs rättas till och läka rätt. Den tillåtande kärleken är den bästa medicinen för att låta såret läka sig för att bli starkare än originalet.

Efter ha suttit och skrivit av mig i denna stundens hetta, har det hänt grejer inom mig. En trans-formation ha skett. Det känns i hela kroppen och i sinnet. Ett sår har blivit omplåstrat och jag är mycket tacksam för att fått det ompysslat av någon som betyder väldigt mycket för mig. Mig själv!

Vad som uppstår just nu i skrivandets akt är en djup tacksamhet till personen som bringade upp detta ”elände” som möjliggjorde denna transformation. Tack!

Timmarna efter skrivandet av denna text bestod av att berätta allt detta för personen som hade triggat mig. Vi pratades och möttes i en äkthet och sårbarhet som öppnade dörrarna till sann helning av oss båda. Allt tack vare att jag vågade dyka ner i känslorna och sitta med dem tills de hade blivit sedda och bekräftade. Den interna acceptansen i att våga känna allt gör att det inte finns något behov av att skrika ut eller använda våld för att bekräfta vreden eller sorgen som uppkommer när något ”går snett”.

Modet av att våga känna belönas med befrielse.

Tack!




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.