Med livet i tanke

Med livet i tanke

Vädra smutsig tvätt

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-08-12 23:04:01

Här vädrar jag min smutsiga tvätt. D.v.s jag berättar om sådant som jag har eller haft inom mig som ingen annan vet. Tills nu då! Inspirationen kommer från övningen på sid 169 i Teal Swans nya bok: "Shadows Before Dawn"
----------------------------------------------------------------------
"I vilket tiderum i människans historia blev magen eller en så kallad ölmage ett problem? När hände detta? Var det något som hände socialt individer emellan som gjorde att folk började se sin fettkula som ett problem, som måste bort.

Att kroppen lagrar fett kring midjan för grabbar och runt häcken för tjejer är ju egentligen en överlevnadsfunktion som kroppen och evolutionen tagit hand om och skapat.

På samma sätt som egot finns för att skydda oss psykologiskt finns denna fettinlagringsmaskin där för att skydda oss från svält när eller om en jobbig tid (vinter) period kommer. En mycket intressant fråga är när den första människan eller människorna tittade ner och sa: Usch va ful och oattraktiv den där magen är, den måste bort!

Om detta hände, vilket jag tror, vad var det som startade denna tanke eller idé?

Varför vi inte omvärderar våra tankar i samhället om en så kallad ölmage kanske ligger i företagens intresse. De vill ju sälja produkter i alla möjliga slag och gör det faktiskt bättre om de har ett ideal som är svårt att uppnå, som ligger som en drivkraft. En morot! Då kan den lovande produkten ge det resultat som önskas för att uppnå idealet för att individen ska känna sig ”ett med gänget” och inte känna sig utanför eller utstött i något slag. Kort och gott älskad!

Visserligen har det visat sig i studier att fett kring bålen inte är bra för vår hälsa men varför ska dessa mål (att bli smal och snygg) ske på den korta tid vi vill.

”Gå ner 15 kilo på två veckor” låter som något som far runt i ”skvallertidningarnas” farvatten ganska ofta. Det handlar om att gå ner och bli smal NU! PRONTO!

All denna stress över ett ideal som egentligen handlar om sund och genomtänkt hälsa, gör att när ”kuren” avslutas, åker kilona på igen. Långvarig lösning? Knappast!

Att jag var tjock eller fet i min barndom är inte konstigt med den mat-massan och den felaktiga kost som jag blev matad med i barndomen och tonåren. Avsaknaden av motion var tack vare min mycket besvärliga hudsjukdom som jag fick vid 8 års ålder. Den gjorde att jag explosivt gick upp i vikt. Mina föräldrar tyckte synd om mig och matade mig ännu mera med godsaker för att dämpa ångesten. Att sedan folk omkring mig ständigt påpekade dagligen, genom mobbing, att detta var något som var fult och äckligt gjorde att jag till slut trodde dom. Detta är en renodlad indoktrinering! Gruppen psykar personen till den grad att personens egna tankar och ideal ersätts med gruppens. Jag är fet och ful! Jag är fet och ful och jag förtjänar att mobbas för jag är inte som alla andra!

Jag var också en snäll person med ett varmt hjärta och det var något som inte heller uppskattades av mina skolkamrater. Speciellt inte när jag var född kille. Men det var det som störde mig också. Så all den mobbing och alla mina problem i barndomen blev länkat till fetman på min kropp. Känslan av att inte passa in som kille i en Bi-Gender eller intergender uppfattning av mig själv, klämdes in i facket fetma och ”jag är fet och ful och det är magens fel!”. Alla problem åkte in under det paraplyet. Skurken och boven blev fettet kring min mage!

Efter tonåren, från 18-35 års ålder, var det alltid magen som fick skulden för att jag inte nådde något mål eller inte kunde utföra något. Även om jag uppfattades av många som smal eller o-fet. Det resulterade i oändligt många timmar på gym och på löpa-slingarn för att bekämpa och övervinna mina problem som alltid handlade om magens storlek.

Jag tränade på julaftnar, midsommardagar, påskaftnar och i stort sett alla dagar oavsett väder och vind. Jag skulle hålla fanskapet i trim. Jävla mage!

Så många år av detta kämpande och hatande av den där magen. Mycket av mitt självförtroende kom just från magen. En tidpunkt lyckades jag med att träna bort magen till nästan anorektisk storlek och då var jag nöjd. Nästan nöjd. Jag ville bara vara lite smalare!

Det resulterade i en kroppslig krasch och en knäskålsinflamation som gjorde mig nästan orörlig i en månads tid. Jag gick givetvis upp i vikt och helvettet var tillbaks.

Så magen och hur den har sett ut har fått stå emot många slag ifrån mitt psyke vilket har gjort att jag hatar min mage och till slut mig själv.

Att jag skriver om detta är ett underbart sätt för att kunna ta itu med tankarna kring detta och så småningom kanske lossa knutarna till magen så att den återgår till sin naturliga funktion som är att bränna fett och ha kroppen i balans.

Frågan som jag ställer mig är om det finns vuxna som verkligen älskar sin ölmage eller fettkula? Självklart finns de det! Så det är inte universellt att hata sin mage.

En annan insikt ger möjlighet till nästa tanke:”Jag föddes inte med detta hat och förakt!”

När jag var barn upp till en ålder av 8 år hade jag inte någon negativ värdering av feta magar. Dessa tankar ovan ger möjlighet för mig att förstå att jag kan bli fri från de negativa mönster jag har lärt mig. Genom att våga känna smärtan och se på magen i spegeln varje dag och prata goda och snälla ord till den, kan jag så småningom komma tillbaks till min oskuld i detta ärende. Jag kan också se magen jag har som ett prov för den som kommer in i mitt liv som potentiell partner att älska mig för den jag är. Vilket är en bra grej. Vem vill ha villkorlig kärlek? Så det finns en väg igenom detta!

Bara att våga känna och erkänna hur jävla kasst jag har mått i mitt liv tack vare denna mage är ett stort steg att ta. Trenden är vänd. Nu är det omvänd träning som gäller.

Att träna om tankarna så att jag älskar min mage till slut och då kommer fettet rinna av lika lätt som det gör med en glödhet stekpanna.

För att vända trenden vill jag hitta saker jag kan uppskatta med magen. Olika tankar nedan.

Jag tycker min navel är ursnygg!

Mina magmuskler är superstarka, vilket är bra!

Jag har ingen ful behåring på magen!

Jag har inga födelsemärken eller andra defekter runt magen.

Magen funkar som den ska (mestadels) och smälter min mat så jag kan leva, vilket är super!

Magen kurrar sällan och ger aldrig ifrån sig obscena ljud, som andra kan tycka vara otrevligt."