Med livet i tanke

Med livet i tanke

Hur man förlorar sig i en förälskelse

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-08-04 23:24:06
Man träffar någon

Det är då allt börjar. Förälskelsen och den där bollen eller fjärilarna i magen sätter fart och det mesta i ens liv kommer att vändas upp och ner för den nya personen som just har dykt upp i ditt liv. Det har hänt mig många gånger. Jag träffar någon och tycke uppstår. Vi träffas en gång till och tycket till den personen blir förstärkt. Nu börjar känslorna komma och processen har satt igång. Om man kontaktar personen på flera plan än bara det fysiska, så blir processen bara snabbare och mer intensiv än bara den fysiska attraktionen. Olika tankar kommer upp som t.ex. "när ska vi ses igen?" och "kommer detta vara något som håller i sig?" ganska fort. Suget och strävan att smälta samman med den andra personen ökar för varje timma. Tankar som "Undra om den andre vill som jag, att bli ett par?" rullar runt upp i huvudet.
Om det inte bekräftas med en gång att den andre känner lika dant, blir det med en gång en plågsam tid att vänta. Att uthärda tiden tills den andre tar upp frågan. För jag vågar inte ta upp frågan för tänk om den andre säger att den inte känner lika dant? Då kommer jag bli ledsen. Nä, jag väntar hellre och suger på karamellen.
Situationen kan också vara att vi redan är ett par och jag känner grymt för att flytta ihop men den andre. Men personen sa redan från början att den ville vara särbo.
Det var ett tag sedan nu, och den andre personen kanske har ändrat på sig?
Men jag vågar inte fråga för jag är rädd för konsekvenserna. Vad ska hända om den andre säger nej? Det kanske förstör relationen? Eller sätter käppar i hjulen.

Det är vid denna fas eller situation som "splitten" eller separationen sker.
Det är just i dessa faser som man kan förlora sig självt i den andre.
Att man bara lever för att vara sammansmält med den andre och det är det enda som betyder något. NÅGONSIN!
Det som händer i detta skede (splitten) är att kärleken och uppskattningen av mitt egna liv och min egna känsla läggs åt sidan för den andre personen. Den andra personen blir viktigare än mig själv! Jag förlorar mig i någon annan. Jag faller inte in i kärleken utan jag faller ur den genom att glömma och bortprioritera den viktigaste av dom alla.
MIG SJÄLV! Det är ett stort missförstånd att man skulle falla in i kärleken när man faller bort från sig själv. Vilket nästan är lite logiskt eller hur?
Om det inte skulle vara så att man faller ur kärleken (den universella) när man träffar någon annan, så skulle heller inte så intensiva känslor i den formen, som de gör under en förälskelse, kunna existera. Det skulle bara vara en underbar känsla utan oro eller ångest för att den andre skulle "rymma ifrån mig". Eller kanske den mörkaste oron som är i form av svartsjuka! Om man bibehåller fokusen på sig själv och fortfarande håller kvar att, jag själv är det viktigaste, kommer heller ingen splitt att ske. Oron kommer inte ens att komma upp, för att den viktigaste och mest underbara personen finns redan hos mig och det är jag själv. Jag tappar inte fokusen och integriteten för att någon annan dundrar in i mitt liv. Det här är att inte förlora sig själv under en så kallad förälskelseperiod.
Det är en svår uppgift eftersom vi har levt i hundratals eller tusentals år med det mottot eller tron (indoktrinering) att den andra personen ska infinna säkerhet och trygghet för oss. Att inte behöva dö ensam och enslig. Den driften är är mycket stark för dessa tankar har hundratals generationer bakom sig. Men det går!

Det jag rekommenderar att du gör är att hålla kvar fokusen på dig själv. Glöm inte att bejaka dina hobbys, livsmål, familj, vänner och div projekt (din utveckling)
När du väl känner känslan inom dig, (bollen i magen och suget att höra av dig till den andre, fast du inte bör) så våga känn hur det känns! Stanna upp och bejaka känslan. Dyk in i den och var i den en stund utan att rymma från den. När du modigt nog vågat känna hur det känns kan du ställa dig lite frågor.
Är det kärlek eller rädsla jag känner nu?
Varför känner jag som jag gör?
Vad är det jag vill göra? Ringa? Träffa personen?
Vill jag veta vad den andre gör?
Varför är den andre viktigare än mig?
Vill jag desperat veta när vi träffas igen?
Kommer vår relation att ändras om jag inte hör av mig nu?
Den andre kommer kanske tycka jag är nonchalant om jag inte hör av mig nu?
Då kommer kanske mardrömmen att slå in -- Jag blir lämnad?!

"Jag blir krossad och jag vill inte bli det igen."

Jag kan bara säga en sak till detta!
Jag har personligen blivit krossad många gånger och jag har rest mig varje gång och dessutom blivit starkare och mer kärleksfull av det.
Det kan du också!!

Våga känn och våga ha dig själv som din bästa och mest fantastiska vän du någonsin haft och har.

"Love your self and the rest will follow!"