Med livet i tanke

Med livet i tanke

Interna gränser - skapa och bibehålla sådana

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-09-15 15:10:41
Egna gränser

En sak som jag lärde mig ganska tidigt i min barndom var att töja på mina gränser som jag hade satt upp. Vi alla har gränser som vi sätter upp eller bygger upp under barndomen till vuxenlivet. Även under själva vuxenlivet ändrar vi, byter ut och omdirigerar olika gränser för oss själva och alla runt oss. Exempel på olika gränser är hur nära en person kan stå eller förhålla sitt huvud till ditt innan det känns obehagligt eller inträngande. Andra gränser består av olika värderingar som vi har lärt oss som till exempel att inte stjäla, inte tränga sig före i kön, inte prata för högt i sociala sammanhang, inte avbryta andra gång på gång, inte köra förbi på motorvägen och direkt svänga av till avfart.

Det finns andra gränser dock som jag tråkigt nog fick flytta på många gånger under min barndom. De var till exempel att jag kände inte för att göra vissa saker eller att infinna mig på olika platser och sammanhang som jag tyckte var jobbiga och eller äckliga. Jag satte upp en gräns att detta vill jag inte göra eller bli utsatt för igen, som mobbing och att bli trakasserad och inte bli tagen på allvar. Föräldrar och lärare fick mig att gång på gång att gå över den interna gräns som jag hade satt upp och göra det jag inte ville göra. Det gjorde att jag lärde mig att aldrig lita på mig själv och de gränser jag hade satt upp eller ville sätta upp, för jag visste att jag var tvungen att bryta dem om och om igen.

Jag lärde mig att inte lita på mitt egna guide-system och jag började tvivla på mig själv. Det blev till vana att alltid bryta de gränser jag hade satt upp och det ledde till olika former av utnyttjande. Jag har inte sett att det har varit så förrän jag började jobba med ”inre barnet arbete” efter 40-års ålder. Då började jag se att de regler och de gränser jag hade satt upp i hela mitt liv, på ett eller annat sätt, fått ge vika för andras intressen såsom företag, vänner, förhållanden med partners och familj.

Jag tror att den mest frekventa kommentaren jag fick höra under min barndom, som fick mig att tvivla på mig själv och lära mig själv att alltid ifrågasätta mig själv och till slut ha mycket dåligt självförtroende, var just kommentaren ”men det där är väl inte så farligt!” Den kommentaren handlar om att bagatellisera min upplevelse och in-validera det jag kände och den gräns jag ville sätta upp för att må bra. Detta hände frekvent under min barndom med mobbing i fokus. Jag hade det jobbigt i skolan och kände mig mycket utstött och inte sedd med kärlek utan med förakt och förundran att jag inte kunde vara som alla andra. Varför skulle jag sticka ut och ställa till det så för de andra barnen och lärarna? Jag tyckte t.o.m. med att mina föräldrar inte supportade mig i den frågan utan det kändes som det var jag mot hela världen. Det var just sådana skuldkänslor som hägrade hela min barndom och tonåren. Det skapade en mycket skör och introvert individ som hade mycket dåligt självförtroende.

Lära sig att sätta gränser för vad som är okej eller inte, är basis för att kunna skapa sig ett tryggt liv. Det är bland annat våldtäktsbrott som jag tycker är bland den styggaste formen som just bryter den interna gräns som vi har satt upp inom oss. Om vi också lär oss från tidig ålder att bryta den gränsen (att ha sex med sina föräldrar till exempel) så kommer resultatet bli att vi aldrig riktigt litar på någon annan. Inte ens sig själv!

Visst kan gränser vara mer ”lätta” och inte så tunga som jag beskrev ovan. De kan vara mer av den sorten att du kanske tycker din partner inte bejakar de önskemål du har. Du kanske vill att din partner vän eller familjemedlem inte ska tjata så mycket på dig. Det är också en viktig gräns att betrakta och bejaka. ”Hans/hennes hobby går före mig” är också en form av gräns. ”Min häst går före dig, bara så du vet!” är också en form av gränsdragning som båda får titta på.

Så hur skapar man en sund gräns som gör att man känner sig trygg?Hur kan man vända en form av själv-förtryck, till att sätta gränser i vad som är okej och inte?

Hur kan man lära sig att sätta en gräns och hålla den?

För det första så tror jag att man behöver se över vad det är som skapar en tryggare atmosfär runt om sig. Vad är det som får dig att känna dig trygg? Att skriva upp de sakerna är ett viktigt steg. Ett annat steg är att använda mindfulness, KBT, och NLP som grund för att se mer vad det är som händer inom dig och hur det känns om någon skulle bryta gränsen.

Oftast ”ser” man inte gränsen för än den är bruten och obehaget kommer som en explosion. Det är just då när gränsen är bruten, och man mår dåligt, som man behöver se över vart gränsen egentligen skulle varit satt. Det är inte så lätt eftersom en sådan form av emotionell reaktion skapar oftast en form av omedvetenhet. Att återbesöka händelsen i tankarnas värld när man är trygg, och inte mitt inne i det känslomässiga, är en bra utgångspunkt för att känna efter var gränsen egentligen skulle varit. Då kommer uppbyggandet av en ny gränsdragning. Var skulle gränsen egentligen varit? Lek med gränsdragningen och ”lyssna” på dina känslor hur de rör sig inne i kroppen när du funderar och frågar dig själv sådana här frågor. När du känner en form av befrielse eller en smula lättnad, då vet du att detta är en gräns som är bra för dig och som du kanske bör ”sätta upp” och befästa i ditt liv.

Sedan kommer utmaningen!

Det är när eller om samma händelse händer igen. Att följa då den nya gränsdragningen utan att ge vika, gör att den nya gränsen ”sätter” sig hårdare och du ger ett intryck till dig själv att du är viktig och betydelsefull och att denna gräns är viktig för dig. Du ger dig själv ett BRAVO! Det skapar mer självförtroende och du litar mer på dig själv om du gör det på detta sätt.

Om du inte lyckas första gången med detta betyder det inte att du har misslyckats, utan det betyder att du är på god väg och bör fortsätta med det kärleksfulla arbetet med att komma ihåg gränsen som du skulle vilja ha istället för att gräma dig att det inte funkade första gången. Tänk på den ”nya” gränsen om och om igen. Om situationen dyker upp igen och du då bibehåller den nya gränsen, så skrik ut ett hurra! Ge dig själv beröm på hur stark och modig du är som har gjort detta.

Då har satt en ny gräns och det är helt underbart!



Ändra skolplanen! En reform?

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-08-13 20:40:56

En skolreform helt enkelt

Jag hittade en länk där det var någon som ställde en fråga om vi ska införa psykologi i skolan vid ung ålder. Frågan besvarades av någon som tyckte att psykologi är för “luddigt” att lära ut eftersom psykologi bygger på ”mjuk-vetenskap”, som betyder att resultaten inte blir lika om man ger samma “stimuli” till de olika testpersonerna i gruppen. Det finns för många variabler för att det ska bli ”hård-vetenskap” och ge samma resultat vid samma ”stimuli”.

Det som jag tyckte var intressant var det andra svaret i samma tråd, som jag gärna vill beskriva här. Jag har översatt det som personen skrev från engelska till svenska:

"Att psykologi är en svepande form, oavsett om den är mjuk eller hårdvetenskap, är psykologi användbart i en värld där relationer och samarbete är byggstenarna i ett samhälle. Åtminstone tycker jag att barn och ungdomar kan dra nytta av:

En förståelse av de ”vanligaste” mentala sjukdomarna. Som att kunna identifiera dom och hur man kan kommunicera och hjälpa människor som lider av t.ex. panikattacker, depression, fobier, beroenden, multipla personligheter osv.

Kritiska tanke kunskaper – som inkluderar en förståelse av grupptänk-fenomenet, grupprocesser, olika kognitiva fördomar och övningar för att bättra sina val.

Lärande träning och inlärnings träning – Studera och praktisera olika metoder (Olika typer av inlärningsmetoder) hur man tränar djur, hur man lär ut ett ämne, lyssna kunskaper, kommunikations övningar och kunskaper inom detta område.

Välmående – Elasticitet, tacksamhet, personlig styrka, mening, flöde, hantera mentala mekanismer, hantera stress, positiva relationer och positiva emotioner.

Interaktions kunskaper – konflikt hantering, medling, förstå behov, få andra andra att känna sig komfortabla, identifiera ömsesidiga lönsamma lösningar, handlande och givande av kritik och komplimanger, roller och ansvar i en arbetsgrupp, empatisk kommunikation, bygga starka relationer e.t.c.

Personligt ledarskap – Själv ledande, produktivitet, uppskjutnings psykologi, planerings verktyg, äkthet och integritet, känna sig säker, proaktivitet/inaktivitet, Ledarskap, följande och härmande och självmodifierande.

Han fortsätter med att skriva:

För mig är dessa ämnen återkommande och vad jag menar med det är att man kanske går lättsamt över dem i tidig ålder med lekfullhet, som i lekskolan, och sedan mer i detalj när barnen blivit lite äldre. Jag är säker på att det finns mer och fler ämnen som skulle kunna vara användbara men dessa jag skrivit ovan är ganska rotade i modern psykologi och bör vara på schemat från dag ett.

Positiv utbildning, (Positiv psykologi integrerad i klassrummen) är menad för både de traditionella kunskaperna (dagens skolsystem) och för lycka och välmående.

Det finns starka bevis från väl kontrollerade studier som visar att studierna jag nämner ovan kan öka elasticitet, positiva emotioner, engagemang och mening som kan läras ut till skolbarn. Jag spekulerar om att positiv utbildning kommer att forma basen för ett ”nytt välstånd”, en form av ”politik” som värderar både rikedom och välmående." Slut på översättningen.

Eftersom jag själv gått igenom en ganska hård barndom med bland annat mobbing och en ganska ogynnsam ”programmering” av mitt psyke, genom bland annat skola, föräldrar och samhälle, håller jag med att dessa verktyg och utvecklingsstrategier som nämns ovan hade fungerat mycket bättre för mig. Och säkerligen mina medmänniskor. Det hade lagt grunden till en mer fungerande psykologi hos inte bara mig, utan för hela samhället. Att ändra skolplanen så att dessa nya ämnen kan skjutas in successivt under utvecklingsåren, från barndomen till tonåren, är ett önskemål och strävan för mig. Jag är inte ensam om den önskan! Om skolan hade lärt ut detta när jag växte upp hade jag kunnat hanterat livet mer konstruktivt och hjärtligt. Nästan självklart hade jag gett mycket mer till samhället upp till dagens datum, än vad jag har gjort. All den rannsakan och alla dessa timmar av utforskande av mitt psyke samt självstudier inom dessa områden, har jag fått lära mig själv. Det är något som jag önskar lärs ut i skolan vid så tidig ålder som möjligt för att skapa ett mer harmoniskt och glädjefyllt samhälle. Fullt av möjligheter och inspiration för de som lever i samhället. Ingen ska glömmas eller ignoreras och det kan bidra till ett helt nytt samhälle fullt av kooperation och dynamisk utveckling av både välfärd och välmående.

Sir Ken Robinson har mycket fina idéer på hur man kan ändra skolan och har 30 års erfarenhet av att jobba med detta.

Hur vill föräldrar att barnen ska ha det?

Förmodligen att barnen ska växa upp till människor som upplever dagligen lycka, säkerhet, trygghet, balans, goda saker, snällhet, hälsa, känna sig tillfredsställd och allmänt välmående.

Vad lärs ut i skolorna idag?

Att uppnå saker, tanke kunskaper, framgång, konformitet, litteratur, matematik, disciplin och modellen att stöpa barnen till produktiva maskiner, vars måtto är att prestera för företagen.

Vi behöver en ny ”skola” som möter den nya tiden.

smiley



Vädra smutsig tvätt

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-08-12 23:04:01

Här vädrar jag min smutsiga tvätt. D.v.s jag berättar om sådant som jag har eller haft inom mig som ingen annan vet. Tills nu då! Inspirationen kommer från övningen på sid 169 i Teal Swans nya bok: "Shadows Before Dawn"
----------------------------------------------------------------------
"I vilket tiderum i människans historia blev magen eller en så kallad ölmage ett problem? När hände detta? Var det något som hände socialt individer emellan som gjorde att folk började se sin fettkula som ett problem, som måste bort.

Att kroppen lagrar fett kring midjan för grabbar och runt häcken för tjejer är ju egentligen en överlevnadsfunktion som kroppen och evolutionen tagit hand om och skapat.

På samma sätt som egot finns för att skydda oss psykologiskt finns denna fettinlagringsmaskin där för att skydda oss från svält när eller om en jobbig tid (vinter) period kommer. En mycket intressant fråga är när den första människan eller människorna tittade ner och sa: Usch va ful och oattraktiv den där magen är, den måste bort!

Om detta hände, vilket jag tror, vad var det som startade denna tanke eller idé?

Varför vi inte omvärderar våra tankar i samhället om en så kallad ölmage kanske ligger i företagens intresse. De vill ju sälja produkter i alla möjliga slag och gör det faktiskt bättre om de har ett ideal som är svårt att uppnå, som ligger som en drivkraft. En morot! Då kan den lovande produkten ge det resultat som önskas för att uppnå idealet för att individen ska känna sig ”ett med gänget” och inte känna sig utanför eller utstött i något slag. Kort och gott älskad!

Visserligen har det visat sig i studier att fett kring bålen inte är bra för vår hälsa men varför ska dessa mål (att bli smal och snygg) ske på den korta tid vi vill.

”Gå ner 15 kilo på två veckor” låter som något som far runt i ”skvallertidningarnas” farvatten ganska ofta. Det handlar om att gå ner och bli smal NU! PRONTO!

All denna stress över ett ideal som egentligen handlar om sund och genomtänkt hälsa, gör att när ”kuren” avslutas, åker kilona på igen. Långvarig lösning? Knappast!

Att jag var tjock eller fet i min barndom är inte konstigt med den mat-massan och den felaktiga kost som jag blev matad med i barndomen och tonåren. Avsaknaden av motion var tack vare min mycket besvärliga hudsjukdom som jag fick vid 8 års ålder. Den gjorde att jag explosivt gick upp i vikt. Mina föräldrar tyckte synd om mig och matade mig ännu mera med godsaker för att dämpa ångesten. Att sedan folk omkring mig ständigt påpekade dagligen, genom mobbing, att detta var något som var fult och äckligt gjorde att jag till slut trodde dom. Detta är en renodlad indoktrinering! Gruppen psykar personen till den grad att personens egna tankar och ideal ersätts med gruppens. Jag är fet och ful! Jag är fet och ful och jag förtjänar att mobbas för jag är inte som alla andra!

Jag var också en snäll person med ett varmt hjärta och det var något som inte heller uppskattades av mina skolkamrater. Speciellt inte när jag var född kille. Men det var det som störde mig också. Så all den mobbing och alla mina problem i barndomen blev länkat till fetman på min kropp. Känslan av att inte passa in som kille i en Bi-Gender eller intergender uppfattning av mig själv, klämdes in i facket fetma och ”jag är fet och ful och det är magens fel!”. Alla problem åkte in under det paraplyet. Skurken och boven blev fettet kring min mage!

Efter tonåren, från 18-35 års ålder, var det alltid magen som fick skulden för att jag inte nådde något mål eller inte kunde utföra något. Även om jag uppfattades av många som smal eller o-fet. Det resulterade i oändligt många timmar på gym och på löpa-slingarn för att bekämpa och övervinna mina problem som alltid handlade om magens storlek.

Jag tränade på julaftnar, midsommardagar, påskaftnar och i stort sett alla dagar oavsett väder och vind. Jag skulle hålla fanskapet i trim. Jävla mage!

Så många år av detta kämpande och hatande av den där magen. Mycket av mitt självförtroende kom just från magen. En tidpunkt lyckades jag med att träna bort magen till nästan anorektisk storlek och då var jag nöjd. Nästan nöjd. Jag ville bara vara lite smalare!

Det resulterade i en kroppslig krasch och en knäskålsinflamation som gjorde mig nästan orörlig i en månads tid. Jag gick givetvis upp i vikt och helvettet var tillbaks.

Så magen och hur den har sett ut har fått stå emot många slag ifrån mitt psyke vilket har gjort att jag hatar min mage och till slut mig själv.

Att jag skriver om detta är ett underbart sätt för att kunna ta itu med tankarna kring detta och så småningom kanske lossa knutarna till magen så att den återgår till sin naturliga funktion som är att bränna fett och ha kroppen i balans.

Frågan som jag ställer mig är om det finns vuxna som verkligen älskar sin ölmage eller fettkula? Självklart finns de det! Så det är inte universellt att hata sin mage.

En annan insikt ger möjlighet till nästa tanke:”Jag föddes inte med detta hat och förakt!”

När jag var barn upp till en ålder av 8 år hade jag inte någon negativ värdering av feta magar. Dessa tankar ovan ger möjlighet för mig att förstå att jag kan bli fri från de negativa mönster jag har lärt mig. Genom att våga känna smärtan och se på magen i spegeln varje dag och prata goda och snälla ord till den, kan jag så småningom komma tillbaks till min oskuld i detta ärende. Jag kan också se magen jag har som ett prov för den som kommer in i mitt liv som potentiell partner att älska mig för den jag är. Vilket är en bra grej. Vem vill ha villkorlig kärlek? Så det finns en väg igenom detta!

Bara att våga känna och erkänna hur jävla kasst jag har mått i mitt liv tack vare denna mage är ett stort steg att ta. Trenden är vänd. Nu är det omvänd träning som gäller.

Att träna om tankarna så att jag älskar min mage till slut och då kommer fettet rinna av lika lätt som det gör med en glödhet stekpanna.

För att vända trenden vill jag hitta saker jag kan uppskatta med magen. Olika tankar nedan.

Jag tycker min navel är ursnygg!

Mina magmuskler är superstarka, vilket är bra!

Jag har ingen ful behåring på magen!

Jag har inga födelsemärken eller andra defekter runt magen.

Magen funkar som den ska (mestadels) och smälter min mat så jag kan leva, vilket är super!

Magen kurrar sällan och ger aldrig ifrån sig obscena ljud, som andra kan tycka vara otrevligt."





Hur man förlorar sig i en förälskelse

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-08-04 23:24:06
Man träffar någon

Det är då allt börjar. Förälskelsen och den där bollen eller fjärilarna i magen sätter fart och det mesta i ens liv kommer att vändas upp och ner för den nya personen som just har dykt upp i ditt liv. Det har hänt mig många gånger. Jag träffar någon och tycke uppstår. Vi träffas en gång till och tycket till den personen blir förstärkt. Nu börjar känslorna komma och processen har satt igång. Om man kontaktar personen på flera plan än bara det fysiska, så blir processen bara snabbare och mer intensiv än bara den fysiska attraktionen. Olika tankar kommer upp som t.ex. "när ska vi ses igen?" och "kommer detta vara något som håller i sig?" ganska fort. Suget och strävan att smälta samman med den andra personen ökar för varje timma. Tankar som "Undra om den andre vill som jag, att bli ett par?" rullar runt upp i huvudet.
Om det inte bekräftas med en gång att den andre känner lika dant, blir det med en gång en plågsam tid att vänta. Att uthärda tiden tills den andre tar upp frågan. För jag vågar inte ta upp frågan för tänk om den andre säger att den inte känner lika dant? Då kommer jag bli ledsen. Nä, jag väntar hellre och suger på karamellen.
Situationen kan också vara att vi redan är ett par och jag känner grymt för att flytta ihop men den andre. Men personen sa redan från början att den ville vara särbo.
Det var ett tag sedan nu, och den andre personen kanske har ändrat på sig?
Men jag vågar inte fråga för jag är rädd för konsekvenserna. Vad ska hända om den andre säger nej? Det kanske förstör relationen? Eller sätter käppar i hjulen.

Det är vid denna fas eller situation som "splitten" eller separationen sker.
Det är just i dessa faser som man kan förlora sig självt i den andre.
Att man bara lever för att vara sammansmält med den andre och det är det enda som betyder något. NÅGONSIN!
Det som händer i detta skede (splitten) är att kärleken och uppskattningen av mitt egna liv och min egna känsla läggs åt sidan för den andre personen. Den andra personen blir viktigare än mig själv! Jag förlorar mig i någon annan. Jag faller inte in i kärleken utan jag faller ur den genom att glömma och bortprioritera den viktigaste av dom alla.
MIG SJÄLV! Det är ett stort missförstånd att man skulle falla in i kärleken när man faller bort från sig själv. Vilket nästan är lite logiskt eller hur?
Om det inte skulle vara så att man faller ur kärleken (den universella) när man träffar någon annan, så skulle heller inte så intensiva känslor i den formen, som de gör under en förälskelse, kunna existera. Det skulle bara vara en underbar känsla utan oro eller ångest för att den andre skulle "rymma ifrån mig". Eller kanske den mörkaste oron som är i form av svartsjuka! Om man bibehåller fokusen på sig själv och fortfarande håller kvar att, jag själv är det viktigaste, kommer heller ingen splitt att ske. Oron kommer inte ens att komma upp, för att den viktigaste och mest underbara personen finns redan hos mig och det är jag själv. Jag tappar inte fokusen och integriteten för att någon annan dundrar in i mitt liv. Det här är att inte förlora sig själv under en så kallad förälskelseperiod.
Det är en svår uppgift eftersom vi har levt i hundratals eller tusentals år med det mottot eller tron (indoktrinering) att den andra personen ska infinna säkerhet och trygghet för oss. Att inte behöva dö ensam och enslig. Den driften är är mycket stark för dessa tankar har hundratals generationer bakom sig. Men det går!

Det jag rekommenderar att du gör är att hålla kvar fokusen på dig själv. Glöm inte att bejaka dina hobbys, livsmål, familj, vänner och div projekt (din utveckling)
När du väl känner känslan inom dig, (bollen i magen och suget att höra av dig till den andre, fast du inte bör) så våga känn hur det känns! Stanna upp och bejaka känslan. Dyk in i den och var i den en stund utan att rymma från den. När du modigt nog vågat känna hur det känns kan du ställa dig lite frågor.
Är det kärlek eller rädsla jag känner nu?
Varför känner jag som jag gör?
Vad är det jag vill göra? Ringa? Träffa personen?
Vill jag veta vad den andre gör?
Varför är den andre viktigare än mig?
Vill jag desperat veta när vi träffas igen?
Kommer vår relation att ändras om jag inte hör av mig nu?
Den andre kommer kanske tycka jag är nonchalant om jag inte hör av mig nu?
Då kommer kanske mardrömmen att slå in -- Jag blir lämnad?!

"Jag blir krossad och jag vill inte bli det igen."

Jag kan bara säga en sak till detta!
Jag har personligen blivit krossad många gånger och jag har rest mig varje gång och dessutom blivit starkare och mer kärleksfull av det.
Det kan du också!!

Våga känn och våga ha dig själv som din bästa och mest fantastiska vän du någonsin haft och har.

"Love your self and the rest will follow!"








Dela med sig, ger tillfredställelse?

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-07-30 13:09:32
Jag har nog insett det flertalet gånger. Igår kände jag en blixt av klarhet när jag var ute i skogen och gick och spelade in ytterligare en film på min YouTube-kanal.
Jag kände att detta med att ta alla hinder och problem som dyker upp i mitt liv, och konvertera dom, för att kuna hjälpa mig själv och andra är det finaste och vackraste jag kan göra i detta skede av livet.
Det som jag har gjort förut är mer att lida igenom skiten och sedan glömma det. Av den handligen blev det ingen komplett transformation. Cirkeln blev inte sluten så att säga.
Jag kan också säga det på ett annat sätt. Att inte jorda sig i upplevelsen eller utvecklingen.
Så vad gör jag idag som jag inte gjorde förut?
Jag tar alla hinder, problem och jobbiga händelser och använder de som tillfällen att ge mig själv mer kärlek och beröm i processen.
När jag då har löst eller är mitt i processen av att lösa något, spelar jag in en video, ljud eller skriver upp de saker jag gjorde. Sedan delar jag med mig vad jag gjorde till andra.

Jag har märkt att när jag gör detta så känner jag mig oerhört tillfredsställd. Bonusen blir att när jag väl löst eller konverterat det dåliga till det bra (universell kärlek) kommer integriteten och lyckan snabbare och kraftfullare tillbaks till min egna "kärna" eller mitt sanna jag. Om det var något som triggade mig eller som var ledsamt att "ta i" kommer jag snabbt upp igen på benen. Det blir som en skridskoåkare som är i Vm-klassen och som råkar ramla under uppvisningen. Det är inte många sekunder eller tiondelar av en sekund som den hasar på rumpan innan personen är på benen igen och presterar.

Allt detta jag skriver kallas också för psykoligisk introspektion.
Text nedan tagen från Wikipedia:

Introspektion, psykologisk terapeutisk teknik, att iaktta sina egna erfarenheter och därigenom försöka förstå en liknande händelse. Själviakttagelse, speciellt av sådant som pågår i det egna medvetandet till exempel hur man upplever, uppfattar och reagerar på sig själv och sin omgivning. Observationer av ens perceptioner, tankar och känslor.


Du och jag är modiga att göra denna resa!
Du och jag är fantstiska!
Vi är helt underbara!
<3

Rullgardinen i livet

Insikter och djupa tankarPosted by Alexa 2015-07-23 15:44:17
Rullgardinen i livet består av olika delar av oss som vi har lärt oss från barnsben att inte visa för varken oss själva eller andra.
Det är som en gardin som vi har dragit ner framför vår egna oskuldsaktiga äkthet för att passa in i samhället på olika sätt och vis. Detta har skett för att de individer som har varit omkring oss sedan spädbarn, har fört över och lagt på oss de värderingar och de rädslor som de hade, till oss.
Det är en del av socialiseringsprocessen som sker i ett "modernt" samhälle och som skapar en hinna (gardin) framför oss och de individer vi umgås med i det dagliga livet.
Gardinen är eller hinnan är så "vanlig" för oss att vi märker själva inte av att den finns där. Den blir en del av det undermedvetna självet och ligger där aktiv tills man börjar rota och peta i ens medvetande för att se att det finns något där som gör att vi inte mår så bra.
Känslorna eller känslan om att inte vara äkta finns där hela tiden och talar om för oss dagligen att det är något som inte står rätt till. Dessutom har vi lärt oss sedan vi var små att inte lyssna på känslorna för mycket och förtrycka sådant som känns jobbigt inom oss. Detta blir ett moment 22 där äktheten (gardinen) inte kan lösas eller rullas upp förrän vi bejakar och vågar känna det som känns inom oss. Det är verkligen ett unikt och mycket smart sätt att "programmera" både individer och samhällen att fortsätta att "kämpa på" med olika projekt och sysslor för att döva känslan som dock finns där hela tiden. Konsumtionssamhället!
Känslan "petar" oss i ryggen för att påminna oss att det finns något att integrera och lösa upp.

Känslorna och känslan inom oss är kompassen som talar om för oss att det är något som vi bör göra. Om det känns "skit" är det något som inte är sant eller förfalskat hos oss som vi behöver ta och titta på.
När vi känner oss fria och lyckliga, är det en indikation att vi går åt rätt håll och att det vi har gjort ligger i linje med den vi verkligen är och egentligen vill vara:
Vi vill vara lyckliga, glada, kärleksfulla och tillfreds med livet!

All motivation som finns i världen, finns där för att föra oss till dessa önskvärda tillstånd, som jag skrev ovan.

Våga känn och våga ifråga sätt dig själv och andra!
Var en modig riddare och rid mot äktheten utan sköld och svärd!







Ett brev till Biografen Bergakungen

Tankar om ...Posted by Alexa 2014-09-06 19:32:31
Ikväll ska jag ge detta brev till chefen på Bergakungen:

Hej!

Jag heter Alexa Österlindh.

Jag har många gånger besökt Bergakungen.

Om jag ska vara ärlig så känns det lite konstigt för mig att det bara finns en damtoa och en herrtoa. Eftersom jag har varit transsexuell och numera har utvecklats till att vara intergender, inte ser mig tillhöra något kön över huvud taget, känns det verkligen konstigt för mig att gå in på damernas eller herrarnas toalett när jag besöker biograferna.

Jag skriver detta brev till dig för att ge ett perspektiv på hur det känns att vara i ”ingemansland” och hur det kan ibland vara jobbigt att gå på toan där jag känner mig fel vart jag än går. Hur skulle jag vilja ha det då?

Jag skulle önska att det fanns en ”neutral” toalett som uttryckligen inte ”har” något kön på dörren alls. Det hade varit så mycket skönare att gå på bio om det hade funnits ett annat toalettalternativ för mig. Där även Transsexuella, transvestiter, transgenderister och många av de andra grupperna inom HBTQ kan känna sig lite mer hemma.

Jag känner flera personer som tycker samma som mig och jag märker även att ungdomarna idag har en mer ”lösare” attityd emot stereotypiska könsroller. Det hade nog blivit en stor nyhet som hade uppmärksammats både av press och RFSL om ni på Bergakungen hade byggt eller infört en ”neutral” toalett. Det hade säkerligen dragit in fler kunder.

Jag hade gått fler gånger på bio. Garanterat!

Mvh Alexa Österlindh

www.trans-formation.se



Tankar kring STRESS!

Tankar om ...Posted by Alexa 2014-08-29 15:49:54
Lite idéer om hur stress kan uppstå.
Inom äktenskap, familjeliv, skola, på företaget o.s.v.

STRESS

¤ Att inte leva upp till andras förväntningar
¤ Att åstadkomma något så fort som möjligt utan att göra fel, vilket är det outalade kravet.
¤ Att inte göra fel, för det betyder ekonomisk förlust för individen och för företaget.
¤ Att känna sig begränsad. Att utföra ett jobb med dåliga verktyg, som egentligen kräver bra verktyg.
¤ Att inte kunna ta ett "break" ifrån det man sysslar med, för det resulterar i ekonomisk förlust.
¤ Att försöka lösa problem som kräver ett "utanför-boxen-tänkande" när man är inne i boxen.
¤ Att ha ångest för något som man borde göra eller borde gjort.
¤ Att ha ångest för att man kanske inte klarar av uppdraget och om man inte gör det blir det jobbiga konsekvenser.
¤ Att inte leva upp till andras och sina egna förväntningar, för det i sin tur betyder att man är kass.



« PreviousNext »