Med livet i tanke

Med livet i tanke

Interna gränser - skapa och bibehålla sådana

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-09-15 15:10:41
Egna gränser

En sak som jag lärde mig ganska tidigt i min barndom var att töja på mina gränser som jag hade satt upp. Vi alla har gränser som vi sätter upp eller bygger upp under barndomen till vuxenlivet. Även under själva vuxenlivet ändrar vi, byter ut och omdirigerar olika gränser för oss själva och alla runt oss. Exempel på olika gränser är hur nära en person kan stå eller förhålla sitt huvud till ditt innan det känns obehagligt eller inträngande. Andra gränser består av olika värderingar som vi har lärt oss som till exempel att inte stjäla, inte tränga sig före i kön, inte prata för högt i sociala sammanhang, inte avbryta andra gång på gång, inte köra förbi på motorvägen och direkt svänga av till avfart.

Det finns andra gränser dock som jag tråkigt nog fick flytta på många gånger under min barndom. De var till exempel att jag kände inte för att göra vissa saker eller att infinna mig på olika platser och sammanhang som jag tyckte var jobbiga och eller äckliga. Jag satte upp en gräns att detta vill jag inte göra eller bli utsatt för igen, som mobbing och att bli trakasserad och inte bli tagen på allvar. Föräldrar och lärare fick mig att gång på gång att gå över den interna gräns som jag hade satt upp och göra det jag inte ville göra. Det gjorde att jag lärde mig att aldrig lita på mig själv och de gränser jag hade satt upp eller ville sätta upp, för jag visste att jag var tvungen att bryta dem om och om igen.

Jag lärde mig att inte lita på mitt egna guide-system och jag började tvivla på mig själv. Det blev till vana att alltid bryta de gränser jag hade satt upp och det ledde till olika former av utnyttjande. Jag har inte sett att det har varit så förrän jag började jobba med ”inre barnet arbete” efter 40-års ålder. Då började jag se att de regler och de gränser jag hade satt upp i hela mitt liv, på ett eller annat sätt, fått ge vika för andras intressen såsom företag, vänner, förhållanden med partners och familj.

Jag tror att den mest frekventa kommentaren jag fick höra under min barndom, som fick mig att tvivla på mig själv och lära mig själv att alltid ifrågasätta mig själv och till slut ha mycket dåligt självförtroende, var just kommentaren ”men det där är väl inte så farligt!” Den kommentaren handlar om att bagatellisera min upplevelse och in-validera det jag kände och den gräns jag ville sätta upp för att må bra. Detta hände frekvent under min barndom med mobbing i fokus. Jag hade det jobbigt i skolan och kände mig mycket utstött och inte sedd med kärlek utan med förakt och förundran att jag inte kunde vara som alla andra. Varför skulle jag sticka ut och ställa till det så för de andra barnen och lärarna? Jag tyckte t.o.m. med att mina föräldrar inte supportade mig i den frågan utan det kändes som det var jag mot hela världen. Det var just sådana skuldkänslor som hägrade hela min barndom och tonåren. Det skapade en mycket skör och introvert individ som hade mycket dåligt självförtroende.

Lära sig att sätta gränser för vad som är okej eller inte, är basis för att kunna skapa sig ett tryggt liv. Det är bland annat våldtäktsbrott som jag tycker är bland den styggaste formen som just bryter den interna gräns som vi har satt upp inom oss. Om vi också lär oss från tidig ålder att bryta den gränsen (att ha sex med sina föräldrar till exempel) så kommer resultatet bli att vi aldrig riktigt litar på någon annan. Inte ens sig själv!

Visst kan gränser vara mer ”lätta” och inte så tunga som jag beskrev ovan. De kan vara mer av den sorten att du kanske tycker din partner inte bejakar de önskemål du har. Du kanske vill att din partner vän eller familjemedlem inte ska tjata så mycket på dig. Det är också en viktig gräns att betrakta och bejaka. ”Hans/hennes hobby går före mig” är också en form av gräns. ”Min häst går före dig, bara så du vet!” är också en form av gränsdragning som båda får titta på.

Så hur skapar man en sund gräns som gör att man känner sig trygg?Hur kan man vända en form av själv-förtryck, till att sätta gränser i vad som är okej och inte?

Hur kan man lära sig att sätta en gräns och hålla den?

För det första så tror jag att man behöver se över vad det är som skapar en tryggare atmosfär runt om sig. Vad är det som får dig att känna dig trygg? Att skriva upp de sakerna är ett viktigt steg. Ett annat steg är att använda mindfulness, KBT, och NLP som grund för att se mer vad det är som händer inom dig och hur det känns om någon skulle bryta gränsen.

Oftast ”ser” man inte gränsen för än den är bruten och obehaget kommer som en explosion. Det är just då när gränsen är bruten, och man mår dåligt, som man behöver se över vart gränsen egentligen skulle varit satt. Det är inte så lätt eftersom en sådan form av emotionell reaktion skapar oftast en form av omedvetenhet. Att återbesöka händelsen i tankarnas värld när man är trygg, och inte mitt inne i det känslomässiga, är en bra utgångspunkt för att känna efter var gränsen egentligen skulle varit. Då kommer uppbyggandet av en ny gränsdragning. Var skulle gränsen egentligen varit? Lek med gränsdragningen och ”lyssna” på dina känslor hur de rör sig inne i kroppen när du funderar och frågar dig själv sådana här frågor. När du känner en form av befrielse eller en smula lättnad, då vet du att detta är en gräns som är bra för dig och som du kanske bör ”sätta upp” och befästa i ditt liv.

Sedan kommer utmaningen!

Det är när eller om samma händelse händer igen. Att följa då den nya gränsdragningen utan att ge vika, gör att den nya gränsen ”sätter” sig hårdare och du ger ett intryck till dig själv att du är viktig och betydelsefull och att denna gräns är viktig för dig. Du ger dig själv ett BRAVO! Det skapar mer självförtroende och du litar mer på dig själv om du gör det på detta sätt.

Om du inte lyckas första gången med detta betyder det inte att du har misslyckats, utan det betyder att du är på god väg och bör fortsätta med det kärleksfulla arbetet med att komma ihåg gränsen som du skulle vilja ha istället för att gräma dig att det inte funkade första gången. Tänk på den ”nya” gränsen om och om igen. Om situationen dyker upp igen och du då bibehåller den nya gränsen, så skrik ut ett hurra! Ge dig själv beröm på hur stark och modig du är som har gjort detta.

Då har satt en ny gräns och det är helt underbart!



Vädra smutsig tvätt

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-08-12 23:04:01

Här vädrar jag min smutsiga tvätt. D.v.s jag berättar om sådant som jag har eller haft inom mig som ingen annan vet. Tills nu då! Inspirationen kommer från övningen på sid 169 i Teal Swans nya bok: "Shadows Before Dawn"
----------------------------------------------------------------------
"I vilket tiderum i människans historia blev magen eller en så kallad ölmage ett problem? När hände detta? Var det något som hände socialt individer emellan som gjorde att folk började se sin fettkula som ett problem, som måste bort.

Att kroppen lagrar fett kring midjan för grabbar och runt häcken för tjejer är ju egentligen en överlevnadsfunktion som kroppen och evolutionen tagit hand om och skapat.

På samma sätt som egot finns för att skydda oss psykologiskt finns denna fettinlagringsmaskin där för att skydda oss från svält när eller om en jobbig tid (vinter) period kommer. En mycket intressant fråga är när den första människan eller människorna tittade ner och sa: Usch va ful och oattraktiv den där magen är, den måste bort!

Om detta hände, vilket jag tror, vad var det som startade denna tanke eller idé?

Varför vi inte omvärderar våra tankar i samhället om en så kallad ölmage kanske ligger i företagens intresse. De vill ju sälja produkter i alla möjliga slag och gör det faktiskt bättre om de har ett ideal som är svårt att uppnå, som ligger som en drivkraft. En morot! Då kan den lovande produkten ge det resultat som önskas för att uppnå idealet för att individen ska känna sig ”ett med gänget” och inte känna sig utanför eller utstött i något slag. Kort och gott älskad!

Visserligen har det visat sig i studier att fett kring bålen inte är bra för vår hälsa men varför ska dessa mål (att bli smal och snygg) ske på den korta tid vi vill.

”Gå ner 15 kilo på två veckor” låter som något som far runt i ”skvallertidningarnas” farvatten ganska ofta. Det handlar om att gå ner och bli smal NU! PRONTO!

All denna stress över ett ideal som egentligen handlar om sund och genomtänkt hälsa, gör att när ”kuren” avslutas, åker kilona på igen. Långvarig lösning? Knappast!

Att jag var tjock eller fet i min barndom är inte konstigt med den mat-massan och den felaktiga kost som jag blev matad med i barndomen och tonåren. Avsaknaden av motion var tack vare min mycket besvärliga hudsjukdom som jag fick vid 8 års ålder. Den gjorde att jag explosivt gick upp i vikt. Mina föräldrar tyckte synd om mig och matade mig ännu mera med godsaker för att dämpa ångesten. Att sedan folk omkring mig ständigt påpekade dagligen, genom mobbing, att detta var något som var fult och äckligt gjorde att jag till slut trodde dom. Detta är en renodlad indoktrinering! Gruppen psykar personen till den grad att personens egna tankar och ideal ersätts med gruppens. Jag är fet och ful! Jag är fet och ful och jag förtjänar att mobbas för jag är inte som alla andra!

Jag var också en snäll person med ett varmt hjärta och det var något som inte heller uppskattades av mina skolkamrater. Speciellt inte när jag var född kille. Men det var det som störde mig också. Så all den mobbing och alla mina problem i barndomen blev länkat till fetman på min kropp. Känslan av att inte passa in som kille i en Bi-Gender eller intergender uppfattning av mig själv, klämdes in i facket fetma och ”jag är fet och ful och det är magens fel!”. Alla problem åkte in under det paraplyet. Skurken och boven blev fettet kring min mage!

Efter tonåren, från 18-35 års ålder, var det alltid magen som fick skulden för att jag inte nådde något mål eller inte kunde utföra något. Även om jag uppfattades av många som smal eller o-fet. Det resulterade i oändligt många timmar på gym och på löpa-slingarn för att bekämpa och övervinna mina problem som alltid handlade om magens storlek.

Jag tränade på julaftnar, midsommardagar, påskaftnar och i stort sett alla dagar oavsett väder och vind. Jag skulle hålla fanskapet i trim. Jävla mage!

Så många år av detta kämpande och hatande av den där magen. Mycket av mitt självförtroende kom just från magen. En tidpunkt lyckades jag med att träna bort magen till nästan anorektisk storlek och då var jag nöjd. Nästan nöjd. Jag ville bara vara lite smalare!

Det resulterade i en kroppslig krasch och en knäskålsinflamation som gjorde mig nästan orörlig i en månads tid. Jag gick givetvis upp i vikt och helvettet var tillbaks.

Så magen och hur den har sett ut har fått stå emot många slag ifrån mitt psyke vilket har gjort att jag hatar min mage och till slut mig själv.

Att jag skriver om detta är ett underbart sätt för att kunna ta itu med tankarna kring detta och så småningom kanske lossa knutarna till magen så att den återgår till sin naturliga funktion som är att bränna fett och ha kroppen i balans.

Frågan som jag ställer mig är om det finns vuxna som verkligen älskar sin ölmage eller fettkula? Självklart finns de det! Så det är inte universellt att hata sin mage.

En annan insikt ger möjlighet till nästa tanke:”Jag föddes inte med detta hat och förakt!”

När jag var barn upp till en ålder av 8 år hade jag inte någon negativ värdering av feta magar. Dessa tankar ovan ger möjlighet för mig att förstå att jag kan bli fri från de negativa mönster jag har lärt mig. Genom att våga känna smärtan och se på magen i spegeln varje dag och prata goda och snälla ord till den, kan jag så småningom komma tillbaks till min oskuld i detta ärende. Jag kan också se magen jag har som ett prov för den som kommer in i mitt liv som potentiell partner att älska mig för den jag är. Vilket är en bra grej. Vem vill ha villkorlig kärlek? Så det finns en väg igenom detta!

Bara att våga känna och erkänna hur jävla kasst jag har mått i mitt liv tack vare denna mage är ett stort steg att ta. Trenden är vänd. Nu är det omvänd träning som gäller.

Att träna om tankarna så att jag älskar min mage till slut och då kommer fettet rinna av lika lätt som det gör med en glödhet stekpanna.

För att vända trenden vill jag hitta saker jag kan uppskatta med magen. Olika tankar nedan.

Jag tycker min navel är ursnygg!

Mina magmuskler är superstarka, vilket är bra!

Jag har ingen ful behåring på magen!

Jag har inga födelsemärken eller andra defekter runt magen.

Magen funkar som den ska (mestadels) och smälter min mat så jag kan leva, vilket är super!

Magen kurrar sällan och ger aldrig ifrån sig obscena ljud, som andra kan tycka vara otrevligt."





Dela med sig, ger tillfredställelse?

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2015-07-30 13:09:32
Jag har nog insett det flertalet gånger. Igår kände jag en blixt av klarhet när jag var ute i skogen och gick och spelade in ytterligare en film på min YouTube-kanal.
Jag kände att detta med att ta alla hinder och problem som dyker upp i mitt liv, och konvertera dom, för att kuna hjälpa mig själv och andra är det finaste och vackraste jag kan göra i detta skede av livet.
Det som jag har gjort förut är mer att lida igenom skiten och sedan glömma det. Av den handligen blev det ingen komplett transformation. Cirkeln blev inte sluten så att säga.
Jag kan också säga det på ett annat sätt. Att inte jorda sig i upplevelsen eller utvecklingen.
Så vad gör jag idag som jag inte gjorde förut?
Jag tar alla hinder, problem och jobbiga händelser och använder de som tillfällen att ge mig själv mer kärlek och beröm i processen.
När jag då har löst eller är mitt i processen av att lösa något, spelar jag in en video, ljud eller skriver upp de saker jag gjorde. Sedan delar jag med mig vad jag gjorde till andra.

Jag har märkt att när jag gör detta så känner jag mig oerhört tillfredsställd. Bonusen blir att när jag väl löst eller konverterat det dåliga till det bra (universell kärlek) kommer integriteten och lyckan snabbare och kraftfullare tillbaks till min egna "kärna" eller mitt sanna jag. Om det var något som triggade mig eller som var ledsamt att "ta i" kommer jag snabbt upp igen på benen. Det blir som en skridskoåkare som är i Vm-klassen och som råkar ramla under uppvisningen. Det är inte många sekunder eller tiondelar av en sekund som den hasar på rumpan innan personen är på benen igen och presterar.

Allt detta jag skriver kallas också för psykoligisk introspektion.
Text nedan tagen från Wikipedia:

Introspektion, psykologisk terapeutisk teknik, att iaktta sina egna erfarenheter och därigenom försöka förstå en liknande händelse. Själviakttagelse, speciellt av sådant som pågår i det egna medvetandet till exempel hur man upplever, uppfattar och reagerar på sig själv och sin omgivning. Observationer av ens perceptioner, tankar och känslor.


Du och jag är modiga att göra denna resa!
Du och jag är fantstiska!
Vi är helt underbara!
<3

Väl bemött?!

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2013-03-09 19:10:19
Jag var idag på Panduro hobby i Partille.
Blev underbart bemött av två fina människor och jag visade stolt upp den egengjorda boken till dem. De trodde boken var gjord av tryckeri, och när jag berättade att den är helt egengjord och tillverkad hemma, åkte ögonbrynen upp.

Jag blir alltid trevligt och kärleksfullt bemött när jag är ute bland folk.
Men det kanske beror på att jag själv är på det sättet, som jag bli bemött?

Tack underbara medmänniskor!
smiley


Ny generation?

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2013-03-02 21:38:57
Jag "lös upp" idag när jag åkte hem från affären.
På trottoar såg jag en äldre dam, kanske runt 60 till 65-år, som var ute och gick.
Helt plötsligt stannade hon och snöt sig med att hålla för en näsborre med ena fingret och blåste ut snoret. Hur fräckt som helst!

Det är vad jag brukar göra när näsan blir full av snor. Fast då brukar de som är i närheten säga att, det där var väl inte så kvinnligt.
Blah! Blah! = Bullshit!

Det var faktiskt befriande att se en sådan "gammal generation" kvinna snyta sig på ett så grabbigt sätt. Vad nu grabbigt sätt är?

Jag säger bara:
HEJA GAMLINGAR!

Och var inte rädd för att L E V A !!


Mina föreläsningar

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2013-02-26 10:41:21
Jag måste faktiskt få säga att jag tycker att de föreläsningar jag håller inspirerar andra och kan ge ett nytt perspektiv på livets alla problem vi går igenom.
Dessutom informerar jag inte bara hur det känns att "komma ut" som "outsider" utan även hur utredningen fungerar och hur man bäst kan hjälpa HBTQ personer i en expansiv process.

MEN...

Jag har skickat ut ett oräkneligt antal e-mail och reklamaffischer på föreläsningarna och jag har bara fått ett enda napp under snart 5 månaders tid.
Dagen fråga får bli varför det är så "svalt" intresse när ändå alla jag känner säger att det jag föreläser om och det jag skriver om i mina böcker är HÖGAKTUELLT och mycket intressant att följa.

Det är ju inte så att jag tar hutlösa priser för att föreläsa och dessutom har jag skrivit på reklamaffischen att jag föreläser för gymnasieklasser GRATIS!

Hur ska jag komma UT? Jag har kommit ur garderoben en gång (BIG TIME) men denna garderob verkar vara väldigt konstig att öppna!?

Hur ska jag nå företag, föreningar och skolor att bli intresserade? (fast jag tror folk är intresserade fast kanske vågar inte)

Jag måste väl inte bli en "media-hora" för att kunna få göra det jag älskar att göra?

Jag vet att marknadsföring är A och O, med detta att intresset är så svalt är ju konstigare än vad jag är.
OCH JAG ÄR RÄTT KONSTIG AV MIG ;)

http://www.trans-formation.se/forelas.html

Boken äntligen klar!

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2013-02-22 18:29:08
Ja nu var boken äntligen klar.

Jag har jobbat med den i omgångar i snart tre år.
Den första boken som jag skrev "Man undrar ju" var en "lärdomsbok"
där jag lärde mig mycket vad man ska göra och INTE göra.
Sommaren 2012 satte jag mig ner och började skriva om hela boken "Man undrar ju" från början på ett helt nytt sätt. Boken blev mycket bredare och jag förde ner mer provokativa tankar när det gäller både det könsrelaterade och det andliga och filosofiska tänkandet.

Boken innehåller även lite olika tekniker för att kunna ändra sitt interna tillstånd till att kunna leva ett liv mer i glädje och kreativitet.

Boken innehåller 22 färgbilder (Gäller bara den begränsade upplagan) och den landar på 222 intressanta och spännande sidor.

Den första delen av boken är en självbiografi av hela mitt liv och hur jag hittade den "försvunna" biten av mig själv som jag kallar för "tjejen inom mig".
Den andra delen är mer andligt förankrad och jag tar upp allt från lagen om attraktion (The secret) till magiska och oförklarliga möten med det okända.

Att komma ut som transsexuell 2006 i Sverige, hur kändes det?
Hur blev hen bemött?
Vad sa familj och vänner?
Varför kallas hen för pionjären och var den första i Sverige att göra det hen gjorde?
Hur kan en livskris omvända ens liv totalt för att öppna upp en till något mycket större som även kan kallas för ett andligt uppvaknande?

Jag besvarar allt detta med ärlighet och humor.

Denna bok kommer att få dig att tänka om!
Mer än en gång!

Mer info på www.trans-formation.se



Köns-hiss

Erfarenheter och berättelserPosted by Alexa 2013-01-10 13:37:35
Här kommer den beryktade bilden på köns-hissen.
Jag tycker den visar ganska tydligt att samhället har en ganska trång syn på det där med kön och könsuppfattningar.
Jag kommer att använda denna bilden i mina föreläsningar som jag håller för skolor och företag. smiley
Titta gärna in på min hemsida och kolla vad det är för föreläsningar jag håller!

www.trans-formation.se

Ikväll ska jag till en nyföretagarträff på skatteverket. Ska ladda kamerans batterier ifall jag hittar någon mer smaskig bild att fota. Jag älskar verkligen att ruska om den rådande "köns-politiken" genom att bara vara den jag är.
Hur kul som helst!

Next »