Med livet i tanke

Med livet i tanke

Starka känslor styr våra liv?

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-07-03 10:17:22
Den glödheta masugnen

Ett av grundvärderingarna blir ifrågasatta. En av barnen, som har fastnat i tiden för att de har blivit förtryckta, blir upptryckt mot väggen. En skadad bit av mig blir tagen till dagens ljus på ett abrupt sätt. Lidandet och smärtan kommer som ett brev på posten och jag känner mig dum. Jag känner mig påkommen med byxorna nere och det känns pinsamt. En psykologisk trigger har blivit aktiverad och jag lider. Jag försöker skaka av mig det genom att ”bara vara” men det funkar inte speciellt bra. Känner mig dum. Skammen börjar växa under den lilla promenaden till bilen. Jag lider! Under resan blir jag påmind av personen som sitter bakom mig, om den inre smärtan, genom att förlöjliga mitt sätt att vara. Skammen och smärtan blir till brännbart eldfängt bränsle som snabbt tar eld. Vreden, ilskan, hatet, och föraktet väller upp inom mig som i en masugn som är gjord för att smälta metall. Vreden och ilskan riktas mot personen som just har påmint mig om ett barndomstrauma och ett av värderings-byggstenarna som inte ligger i linje med mitt kärleksfulla sätt att vara eller uttrycka mig. Jag lider! Någon har rivit upp ett sår och det gör ont!

Jag känner förakt och avsky till personen. Det är mycket jobbigt. Jag vet att jag är triggad, men vad gör väl det, när jag känner denna ofantliga glöd inom mig.

Det som fick bägaren att rinna över var förlöjligandet av mig som skedde i bilen. En av mina problem eller djupt rotade sår blir tagna till dagens ljus och dessutom hånat. Aj! Det gör ont.

Jag visste hur jag borde hantera det och när den värsta elden hade lagt sig började jag den interna bekräftelsen. Det är okej att känna som du gör vännen! Det är okej att känna vrede, avsky, och ilska mot denna person. Låt känslan bränna upp mig inifrån. Gör mig till aska om du så vill!

Efter jag hade ätit klart gick jag med bestämda steg till rummet. Jag vill vara själv.

Jag ville inkubera i smärtan och skriva av mig tänkte jag. Ville sortera och ha koncentrationen till att adressera alla känslor som ville visa sig eller göra sig hörda.

Det är så lätt att känna skam över skammen. Men lyckligtvis vet jag att visa sann och djup kärlek till mig själv innefattar att få tillåta mig att känna och tycka precis som jag gör, i stundens hetta.

Att våga erkänna för mig själv att jag känner på ett visst sätt och våga känna det utan att förtrycka det eller springa efter sysselsättningar, är basen i ett kärleksfullt förhållande till mig själv.

Det är när ett internt invant förtryck sker ofta, genom skam och undertryckande, som känslor och tankar måste ta sitt uttryck och gör ett utlopp och hoppar ut genom fysiskt våld och negativa handlingar. Det vill säga den gosiga lilla katten blir till ett klösande vilddjur när man tränger och hotar det.

Det är mycket utmanande och ibland väldigt svårt att känna och reda ut olika former av interna sår när min uppmärksamhet ligger på mitt arbete eller något jag gör något som kräver ständig koncentration utan en paus. Därav är det viktigt att se till att ta en paus när jag känner mig triggad för att visa organismen att jag validerar och tycker det du har att berätta för mig (känslor och tankar) är viktigt för mig.

En av de starkaste ”redskapen” som organismen, egot eller självet har i sin arsenal, är att just peka på andra och skylla på det yttre omständigheterna, för den vrede, ilska och alla de negativa känslor som man upplever när något har hänt. Det är en form av projicerande för att externalisera den interna smärtan som just blivit påmint av personen eller gruppen. Det är samma dynamik som det intränga djuret som går till attack när man hotar det. En bevaringsfunktion av självet.

Känslorna som uppkom inom mig är inte boven!

Personen, gruppen eller situationen är inte boven!
Ingen är egentligen boven!

Det är dock ett unikt tillfälle för att ta hand om ett sår som blev gjort för länge sedan. Ett gammalt sår har läkt ”snett” och det behövs rättas till och läka rätt. Den tillåtande kärleken är den bästa medicinen för att låta såret läka sig för att bli starkare än originalet.

Efter ha suttit och skrivit av mig i denna stundens hetta, har det hänt grejer inom mig. En trans-formation ha skett. Det känns i hela kroppen och i sinnet. Ett sår har blivit omplåstrat och jag är mycket tacksam för att fått det ompysslat av någon som betyder väldigt mycket för mig. Mig själv!

Vad som uppstår just nu i skrivandets akt är en djup tacksamhet till personen som bringade upp detta ”elände” som möjliggjorde denna transformation. Tack!

Timmarna efter skrivandet av denna text bestod av att berätta allt detta för personen som hade triggat mig. Vi pratades och möttes i en äkthet och sårbarhet som öppnade dörrarna till sann helning av oss båda. Allt tack vare att jag vågade dyka ner i känslorna och sitta med dem tills de hade blivit sedda och bekräftade. Den interna acceptansen i att våga känna allt gör att det inte finns något behov av att skrika ut eller använda våld för att bekräfta vreden eller sorgen som uppkommer när något ”går snett”.

Modet av att våga känna belönas med befrielse.

Tack!



Drama som utvecklingsform i skolan

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-05-21 08:12:08

Drama som utvecklingsform i skolan

Att föra in drama som ett obligatoriskt ämne i skolan är något som är mycket viktigt tycker jag. Redan i antikens Grekland, för över 2000 år sedan, användes drama, teater, skapande lek och spel som sociala verktyg för att lära känna sig själv och sin omgivning. Jag tror att det finns en mycket bra anledning till det. I dramat finns det utvecklingsdelar som handlar om bl.a kommunikation, ledarskap, gruppdynamik, psykologi, känslor och dess uttryck, samarbete, konflikthantering, språk, kulturträning och sist men inte minst empati. Dessa delar är viktiga för att utveckla människor socialt.

Jag kan förstå dig som är skeptiskt till detta eftersom jag själv för bara några år sedan tyckte att drama är bara lek och stoj. Med flera års studerande av psykologi och samhällskunskap, samt studerande av vad drama innebär, tycker jag idag att det är något som bör prioriteras, som nästa utvecklingssteg i samhället.

I artikeln ”Drama på schemat ger eleverna studiero”, i Göteborgsposten den 8 november 2015, berättar bl.a. dramapedagog Malin Stinszing och film- och teaterregissör Suzanne Osten att det finns verktyg för hantering av skolans problem som t.ex. stress, otillräcklighet, nät-mobbing, konflikter o.s.v. Dessa verktyg knackar på dörren för att komma in i skolorna. Citat från artikeln: ”Forskning har visat gång på gång vad ett långsiktigt dramapedagogiskt arbete kan åstadkomma, inte bara socialt utan också med elevernas lärande i andra ämnen, inte minst vad gäller språkutveckling. På Island har man gjort drama till ett obligatoriskt ämne i grundskolan.”

Det handlar inte om att knuffa ut ett ämne för att få plats med drama. Det handlar om att integrera det med den rådande läroplanen för att alla ämnen bygger på varandra och är lika viktiga. Ytterligare ett citat från artikeln: ”Är det inte dags att uppdatera läroplanen och avsätta resurser och kompetens till det som vi säger är så viktigt – autonoma, modiga, medvetna och empatiska samhällsmedborgare?” Artikeln ramar in det som jag och många andra står för. Ändra läroplanen och släpp in drama på schemat!

Alexa Österlindh

Medlem i Miljöpartiet de gröna



Den eviga kritikern!

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-04-04 09:35:16
Kommentarer och pekfingrar som skadar och hindrar ens kreativitet.
Det är jobbigt och hindrande att ha en förälder, lärare, partner, och släkting som jämt talar om för dig att du ska passa dig för att uttrycka dig på det sätt du vill. Du ska passa dig för att finna ro i dina excentriska idéer, för någon kan hoppa på dig och "sänka" dig!
Sociala nätverk av detta slag bör successivt avta för ens egna välbefinnande!

Men den som kan skada dig mest är den inre kritikern, skeptikern och den som alltid finns där som säger NEJ till nya idéer och tankar. Den eviga kritikern som bor inombords är den som har det sista ordet och som verkligen "sänker" oss.

Det sociala nätverket, alla runtomkring oss, är de som tränar upp och vässar den inre kritikern till sådan grad att vi förlorar den oskuldsfulla idésprutan, som vi var som barn.
Hur kan man återfå eller återta den delen igen? Hur kan man träna "upp" den oskuldsfulla delen av sig som kan komma med vilda och kanske bra idéer i ens liv?
Det handlar just om att bryta trenden och träna upp eller omprogrammera psyket att våga släppa taget och låta galna idéer frodas. Det undermedvetna har tagit den inre kritikern och gjort den till en del av dig. Det undermedvetna är stark eftersom den bygger en stor del av våra liv och tankar, att den lätt misstas för att vara vår "sanna" röst.
Nya rutiner, nya vänner, nya tankar, olika tanke-övningar, och träna sig i att det är okey att komma med nya idéer och det behöver inte medföra fara, och kantat med varningar från omgivningen.
En ny trend är satt och det viktigaste är nu att FORTSÄTTA med det!
Fortsätta jobba med att ge dig själv:
Beröm
Kärlek
Omtanke
Support
Lugnande
Firande
Uppskattande
Välkommnande

Var den perfekta partnern, MOT DIG SJÄLV!
<3




Det är lätt att glömma det/den viktigaste!

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-03-04 15:42:13
Det är lätt att glömma det eller den viktigaste saken i livet.
När något händer i vårt liv, vad det än må vara, resulterar det oftast att vi glömmer en viktig sak. Vi glömmer att ge den som upplever det positiva eller negativa, all den kärlek och uppmuntran som vi egentligen förtjänar.
För om någon drar ut "sladden" i vårt liv (kroppen dör) så kommer vår fysiska perception omedelbart att försvinna. Den som finns och hör, och som upplever allt, är den som bör bli igenkänd som skaparen av vårt liv.
Vi glömmer att den som går igenom jobbiga eller bra tider är den som bör adresseras med kärlek och tillgivenhet, i vårt och torrt.
På ett annat sätt kan man säga att den första man "överger" i en utmanande situation är den som upplever det, sig självt!
Så låt fokusen riktas mot och till den som tycker om saker och ting i livet, och göra det med intentionen att den är bara här för att bli älskad och sedd!

Jag älskar dig!



Den trendiga smart-telefonen

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-02-24 18:31:22
Smartphone;en har ju blivit en klar hit. Den har blivit till en form av bärbar mini-dator där man kan sköta många saker. Mer och fler tjänster kan användas. Utbudet bara växer och växer.
Det som dock en sådant teknik kan åstadkomma är att den separerar oss människor istället för att dra oss närmare. En trend som jag har sett hos mig själv är att hålla kontakten med kompisar via chattprogram och sluta med att skicka sms och ringa upp vänner. Istället för att prata, skickar jag en söt nalle och alla i "gruppen" klickar "gilla" eller skickar en ur-söt bild på en tecknad tjej som ger tummen upp.
Jag tror att vi människor har lite för bråttom i denna expansiva dator-ålder. Vi glömmer av eller blir distraherad av denna nya teknik att vi glömmer vårt basala behov av att vistas i natur och "connecta" med varandra IRL ( In real life).

Har kommit på mig själv att kolla av min mobil när andra gör det (Spegel-psykologi) och att glömma av att sätta på WiFi när jag kommer hem är en mindre katastof.
VAD HAR JAG NU MISSAT?
Inte mycket vill jag påstå!

Har märkt en trend att om någon börjar med att "kolla av" mobilen så gör andra det med. Det är något för lärare i alla grupper att ta till sig; att försöka låta mobilen vara i fickan under tiden en lektion pågår. Barn och ungdomar känner ganska troligt av den distraktionen som vuxna har till mobilen och lär sig att det är okej att bli "bortkopplad" från andra omkring sig när telefonen håller sitt grepp om användaren.
Det är en form av "Rapport" som sker människor emellan, när mobilen ligger i fokus. En form av "smittande" beteende.
Det beror delvis på att spegel-neuronerna i hjärnan (att apa efter någons beteende för att känna sig trygg med en annan människa) drar igång.
Så mina tankar går åter igen till alla lärare att ta in denna information, och hålla den eventuella telefon-besattheten av att "kolla av", begränsas under skolans timmar.

Om inte de vuxna kan "hålla sig" borta från telefonen hur ska då vi kunna ställa krav på att våra elever ska hålla sig borta från telefonen, bland annat under lektionstid?

Jag tror att mer fokus utanför smartphonens territorium skapar en mer human och mer intim relation mellan människor och bör ligga som fokus i hur pedagogiken används.



Den NYA skolan!?

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-10-12 18:13:13

Insändare

Alexa Österlindh

Jag tycker dagens skola inte möter kravet för en expansiv, harmonisk och fri människa!

Stress och utbrändhet har blivit något som vi nästan hör dagligen om. Det är symtomer på ett samhälle som inte har alla bitarna på plats. Det saknas något som gör att vi ”löper amok” och inte vet hur vi kan hantera denna ”vanliga” åkomma, som det har blivit inom vårt samhälle. Det är tydligt att det är något som inte står rätt till! Jag vill påstå att denna problematik kommer bland annat från en skola som inte har alla redskap, rutiner och kunskap hur man kan utveckla unga personer så att de kan hantera livets olika situationer så att stress och utbrändhet inte uppkommer.

Jag hävdar att skolan kräver en ny form av utbildningsplan så att nya ämnen kan skjutas in så att unga personer kan lära sig att hantera problem, känslor och tankar på ett mer konstruktivt sätt.

Jag skulle vilja påstå att Mindfulness och meditation, det vill säga fokus-träning, samt musik och dans skulle skapa en mer harmonisk människa. Det finns mängder av utredningar som ha gjorts som bevisar att dessa ämnen jag nämnde ovan ökar både inlärningen, fokusen och lugnet hos barn, ungdomar och även vuxna. Dessutom har vi mer elektronik och saker vi kan sysselsätta oss med mer än någonsin, vilket ställer krav på att vi ska kunna hantera detta, vilket vi inte gör idag!

Eleverna håller inte måttet. Det sägs att barn och ungdomar gör sämre och sämre ifrån sig i skolorna runt om i vårt land. Enligt skolverket (våren 2015) saknade 23% av eleverna fullständiga betyg från årskurs nio. Det är nästan en fjärdedel av eleverna. Det måste betonas att vi har en skolplan som inte håller måttet istället för att säga att det är fel på våra barn och ungdomar! Jag har den upplevelsen att fler och fler faller faller utanför det traditionella skolsystemet och att det lätt blir så att personer faller in i det svarta hålet och blir utan betyg tack vare ett system som inte funkar. Vi måste ändra om skolplanen så att nya ämnen kan eller har möjlighet att komma in i våra skolor, så att vi kan bygga en ny skola som möter den nya tiden! Man kan inte nog betona att de flesta produkter och företag som har växt fram under de senaste 100 åren har gått igenom förändringar och var tunga att göra det för att ”hänga med i utvecklingen” för att inte dö ut. Skolan är inget undantag! Men vi har en skola som bygger på den industrialistiska modellen som började på mitten av 1800-talet! Det är dags att uppdatera skolan nu!

Depression och självmord. Vi hör dessa ord alldeles för ofta i nyheter och i tidningar tycker jag. Det är faktum att ca 1500 personer om året begår självmord och ca 500000 personer, (en halv miljon svenskar) använder antidepressiva läkemedel. Statistiken säger också att medelåldern för dessa symtom går lägre och lägre ner i åldrarna. Det sägs att det finns barn under 10-år har stressymtom och är depressiva. Kan det bero på att barn är naturligt stressade och deppiga av sig? Självklart inte! Det beror mestadels på att vi har byggt upp ett samhälle som har för mycket krav på oss som individer och i synnerhet ungdomar och barn. Det är för mycket struktur och standardiserade prov i skolan som bara ökar i antalet som gör att barnen blir stressade. Slutsatsen måste bli att det är inte fel på våra barn utan på det rådande skolsystemet som bygger på produktionstänkandet och att effektivisera individer som i sin tur ska effektivisera produkter som matar den ekonomiska vinst-modellen. Skolklasserna är på tok för stora och det behövs fler lärare för att kunna ge barn och ungdomar en mjuk start i livet. Inte en Rivstart!

Vi behöver införa andra ämnen i skolans schema som påminner om kulturskolan såsom lek, dramateater, teater, musik, sång, kurser om självkänsla, känslohantering, psykologi, gruppdynamik, meditation och stresshantering.

Jag har jobbat inom industrin och i verkstadsmiljön i snart 30 år och jag vet att struktur och vissa former av prov är nödvändiga för att se vad individen har lärt sig och om den har kunskap i en viss sak. Hur ska vi annars veta om personen har lärt sig något, om det inte finns prov som testar detta. Dessutom är det så att ett låst system (skolplanen) skapar en form av trygghet för både lärare, föräldrar och elever, så att något nytt inte plötsligt dyker upp, som varken lärare eller föräldrar kan någonting om. Jag vill dock poängtera att det är klart att vi ska ha kvar prov och fortfarande lära ut viktiga ämnen som t.e.x språk, matematik, kemi, geografi, religion, och samhällskunskap.

Det som jag återigen vill betona är att kunna föra in nya ämnen i skolschemat. Att det öppnas upp en möjlighet för detta är något som är extremt viktigt tycker jag. För att skapa en ny skola som senare leder till en nytt samhälle måste måste man dock bryta normer och föra in nya saker som majoriteten inte har kunskap om. Det är så alla genombrott har skett!

Jag är för en öppning och ändring av skolplanen så att nya ämnen kan komma in på schemat.

Tack för ordet



Ändra skolplanen! En reform?

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-08-13 20:40:56

En skolreform helt enkelt

Jag hittade en länk där det var någon som ställde en fråga om vi ska införa psykologi i skolan vid ung ålder. Frågan besvarades av någon som tyckte att psykologi är för “luddigt” att lära ut eftersom psykologi bygger på ”mjuk-vetenskap”, som betyder att resultaten inte blir lika om man ger samma “stimuli” till de olika testpersonerna i gruppen. Det finns för många variabler för att det ska bli ”hård-vetenskap” och ge samma resultat vid samma ”stimuli”.

Det som jag tyckte var intressant var det andra svaret i samma tråd, som jag gärna vill beskriva här. Jag har översatt det som personen skrev från engelska till svenska:

"Att psykologi är en svepande form, oavsett om den är mjuk eller hårdvetenskap, är psykologi användbart i en värld där relationer och samarbete är byggstenarna i ett samhälle. Åtminstone tycker jag att barn och ungdomar kan dra nytta av:

En förståelse av de ”vanligaste” mentala sjukdomarna. Som att kunna identifiera dom och hur man kan kommunicera och hjälpa människor som lider av t.ex. panikattacker, depression, fobier, beroenden, multipla personligheter osv.

Kritiska tanke kunskaper – som inkluderar en förståelse av grupptänk-fenomenet, grupprocesser, olika kognitiva fördomar och övningar för att bättra sina val.

Lärande träning och inlärnings träning – Studera och praktisera olika metoder (Olika typer av inlärningsmetoder) hur man tränar djur, hur man lär ut ett ämne, lyssna kunskaper, kommunikations övningar och kunskaper inom detta område.

Välmående – Elasticitet, tacksamhet, personlig styrka, mening, flöde, hantera mentala mekanismer, hantera stress, positiva relationer och positiva emotioner.

Interaktions kunskaper – konflikt hantering, medling, förstå behov, få andra andra att känna sig komfortabla, identifiera ömsesidiga lönsamma lösningar, handlande och givande av kritik och komplimanger, roller och ansvar i en arbetsgrupp, empatisk kommunikation, bygga starka relationer e.t.c.

Personligt ledarskap – Själv ledande, produktivitet, uppskjutnings psykologi, planerings verktyg, äkthet och integritet, känna sig säker, proaktivitet/inaktivitet, Ledarskap, följande och härmande och självmodifierande.

Han fortsätter med att skriva:

För mig är dessa ämnen återkommande och vad jag menar med det är att man kanske går lättsamt över dem i tidig ålder med lekfullhet, som i lekskolan, och sedan mer i detalj när barnen blivit lite äldre. Jag är säker på att det finns mer och fler ämnen som skulle kunna vara användbara men dessa jag skrivit ovan är ganska rotade i modern psykologi och bör vara på schemat från dag ett.

Positiv utbildning, (Positiv psykologi integrerad i klassrummen) är menad för både de traditionella kunskaperna (dagens skolsystem) och för lycka och välmående.

Det finns starka bevis från väl kontrollerade studier som visar att studierna jag nämner ovan kan öka elasticitet, positiva emotioner, engagemang och mening som kan läras ut till skolbarn. Jag spekulerar om att positiv utbildning kommer att forma basen för ett ”nytt välstånd”, en form av ”politik” som värderar både rikedom och välmående." Slut på översättningen.

Eftersom jag själv gått igenom en ganska hård barndom med bland annat mobbing och en ganska ogynnsam ”programmering” av mitt psyke, genom bland annat skola, föräldrar och samhälle, håller jag med att dessa verktyg och utvecklingsstrategier som nämns ovan hade fungerat mycket bättre för mig. Och säkerligen mina medmänniskor. Det hade lagt grunden till en mer fungerande psykologi hos inte bara mig, utan för hela samhället. Att ändra skolplanen så att dessa nya ämnen kan skjutas in successivt under utvecklingsåren, från barndomen till tonåren, är ett önskemål och strävan för mig. Jag är inte ensam om den önskan! Om skolan hade lärt ut detta när jag växte upp hade jag kunnat hanterat livet mer konstruktivt och hjärtligt. Nästan självklart hade jag gett mycket mer till samhället upp till dagens datum, än vad jag har gjort. All den rannsakan och alla dessa timmar av utforskande av mitt psyke samt självstudier inom dessa områden, har jag fått lära mig själv. Det är något som jag önskar lärs ut i skolan vid så tidig ålder som möjligt för att skapa ett mer harmoniskt och glädjefyllt samhälle. Fullt av möjligheter och inspiration för de som lever i samhället. Ingen ska glömmas eller ignoreras och det kan bidra till ett helt nytt samhälle fullt av kooperation och dynamisk utveckling av både välfärd och välmående.

Sir Ken Robinson har mycket fina idéer på hur man kan ändra skolan och har 30 års erfarenhet av att jobba med detta.

Hur vill föräldrar att barnen ska ha det?

Förmodligen att barnen ska växa upp till människor som upplever dagligen lycka, säkerhet, trygghet, balans, goda saker, snällhet, hälsa, känna sig tillfredsställd och allmänt välmående.

Vad lärs ut i skolorna idag?

Att uppnå saker, tanke kunskaper, framgång, konformitet, litteratur, matematik, disciplin och modellen att stöpa barnen till produktiva maskiner, vars måtto är att prestera för företagen.

Vi behöver en ny ”skola” som möter den nya tiden.

smiley



Hur man förlorar sig i en förälskelse

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-08-04 23:24:06
Man träffar någon

Det är då allt börjar. Förälskelsen och den där bollen eller fjärilarna i magen sätter fart och det mesta i ens liv kommer att vändas upp och ner för den nya personen som just har dykt upp i ditt liv. Det har hänt mig många gånger. Jag träffar någon och tycke uppstår. Vi träffas en gång till och tycket till den personen blir förstärkt. Nu börjar känslorna komma och processen har satt igång. Om man kontaktar personen på flera plan än bara det fysiska, så blir processen bara snabbare och mer intensiv än bara den fysiska attraktionen. Olika tankar kommer upp som t.ex. "när ska vi ses igen?" och "kommer detta vara något som håller i sig?" ganska fort. Suget och strävan att smälta samman med den andra personen ökar för varje timma. Tankar som "Undra om den andre vill som jag, att bli ett par?" rullar runt upp i huvudet.
Om det inte bekräftas med en gång att den andre känner lika dant, blir det med en gång en plågsam tid att vänta. Att uthärda tiden tills den andre tar upp frågan. För jag vågar inte ta upp frågan för tänk om den andre säger att den inte känner lika dant? Då kommer jag bli ledsen. Nä, jag väntar hellre och suger på karamellen.
Situationen kan också vara att vi redan är ett par och jag känner grymt för att flytta ihop men den andre. Men personen sa redan från början att den ville vara särbo.
Det var ett tag sedan nu, och den andre personen kanske har ändrat på sig?
Men jag vågar inte fråga för jag är rädd för konsekvenserna. Vad ska hända om den andre säger nej? Det kanske förstör relationen? Eller sätter käppar i hjulen.

Det är vid denna fas eller situation som "splitten" eller separationen sker.
Det är just i dessa faser som man kan förlora sig självt i den andre.
Att man bara lever för att vara sammansmält med den andre och det är det enda som betyder något. NÅGONSIN!
Det som händer i detta skede (splitten) är att kärleken och uppskattningen av mitt egna liv och min egna känsla läggs åt sidan för den andre personen. Den andra personen blir viktigare än mig själv! Jag förlorar mig i någon annan. Jag faller inte in i kärleken utan jag faller ur den genom att glömma och bortprioritera den viktigaste av dom alla.
MIG SJÄLV! Det är ett stort missförstånd att man skulle falla in i kärleken när man faller bort från sig själv. Vilket nästan är lite logiskt eller hur?
Om det inte skulle vara så att man faller ur kärleken (den universella) när man träffar någon annan, så skulle heller inte så intensiva känslor i den formen, som de gör under en förälskelse, kunna existera. Det skulle bara vara en underbar känsla utan oro eller ångest för att den andre skulle "rymma ifrån mig". Eller kanske den mörkaste oron som är i form av svartsjuka! Om man bibehåller fokusen på sig själv och fortfarande håller kvar att, jag själv är det viktigaste, kommer heller ingen splitt att ske. Oron kommer inte ens att komma upp, för att den viktigaste och mest underbara personen finns redan hos mig och det är jag själv. Jag tappar inte fokusen och integriteten för att någon annan dundrar in i mitt liv. Det här är att inte förlora sig själv under en så kallad förälskelseperiod.
Det är en svår uppgift eftersom vi har levt i hundratals eller tusentals år med det mottot eller tron (indoktrinering) att den andra personen ska infinna säkerhet och trygghet för oss. Att inte behöva dö ensam och enslig. Den driften är är mycket stark för dessa tankar har hundratals generationer bakom sig. Men det går!

Det jag rekommenderar att du gör är att hålla kvar fokusen på dig själv. Glöm inte att bejaka dina hobbys, livsmål, familj, vänner och div projekt (din utveckling)
När du väl känner känslan inom dig, (bollen i magen och suget att höra av dig till den andre, fast du inte bör) så våga känn hur det känns! Stanna upp och bejaka känslan. Dyk in i den och var i den en stund utan att rymma från den. När du modigt nog vågat känna hur det känns kan du ställa dig lite frågor.
Är det kärlek eller rädsla jag känner nu?
Varför känner jag som jag gör?
Vad är det jag vill göra? Ringa? Träffa personen?
Vill jag veta vad den andre gör?
Varför är den andre viktigare än mig?
Vill jag desperat veta när vi träffas igen?
Kommer vår relation att ändras om jag inte hör av mig nu?
Den andre kommer kanske tycka jag är nonchalant om jag inte hör av mig nu?
Då kommer kanske mardrömmen att slå in -- Jag blir lämnad?!

"Jag blir krossad och jag vill inte bli det igen."

Jag kan bara säga en sak till detta!
Jag har personligen blivit krossad många gånger och jag har rest mig varje gång och dessutom blivit starkare och mer kärleksfull av det.
Det kan du också!!

Våga känn och våga ha dig själv som din bästa och mest fantastiska vän du någonsin haft och har.

"Love your self and the rest will follow!"








Next »