Med livet i tanke

Med livet i tanke

Bara vara ...

Insikter och djupa tankarPosted by Alexa 2016-10-08 12:01:41
Jag blev påmind häromdagen om hur det var att vara barn och bara vara i nuet och inte behöva göra något för att uppleva glädje och lekfullhet.
Pojken gjorde en trivial rörelse och hans kompis stod och tittade. De skrattade och lekte med en grind som åkte fram och tillbaks. Det fanns egentligen ingenting att vara glad eller lycklig över, men känslan fanns där ändå. Det är som att det är en egen dimension som väller upp inom personen när den kontaktar och delar en upplevelse med någon annan.

Eftersom jag har lätt för att känna in i hur andra känner kunde jag uppleva något som förde mig tillbaks nästan 35 år i tiden. Känslan är mycket befriande och skrattretande och det är ett lugn som vilar i helt och hållet i nuet och i kärleken som vibrerar runt omkring mig och alla andra. Då började frågor poppa upp inom mig.
Varför är det så sällan jag känner så här idag?
Varför kunde inte denna känsla få kunna bli känd även som vuxen?
Varför slipade livet mig till att bli mer avskuren från det underbara nuet och glömma den enorma glädje som finns att hämta där?

Oskuldsfullheten och känslan av att inte behöva ändra något, just nu, lämnade mig gradvis under tonåren. Smärtan av att vara en outsider och få en uppfostran som handlar om att skapa trygghet och säkerhet omkring mig var No1 i livet.
Jobb, bostad, sträva, partner, barn, fin bil med bra försäkring.
Tryggt ska de va! Men O boy va tråkigt!

Jag märker att ju mer jag använder integrationsprocessen och dyker ner i "skadade" bitar av mig desto mer kommer jag i kontakt med den inre glädjen och lyckan oavsett om det handlar om prylar eller ej. Det är som att lösa upp gammalt damm som har blivit mer och mer stelt med tiden.

Tänk om 90% av den jag tror jag är eller det jag strävar efter är bara en biprodukt av vad samhället, föräldrar, skola - DVS sociala strukturer - har lärt mig?

Att uppleva detta är smärtsamt och kan tolkas som meningslöshet och depression.
Men jag tror det är en utrensningsfas som kommer leda till befrielse.

Tack och lov för det!




Starka känslor styr våra liv?

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-07-03 10:17:22
Den glödheta masugnen

Ett av grundvärderingarna blir ifrågasatta. En av barnen, som har fastnat i tiden för att de har blivit förtryckta, blir upptryckt mot väggen. En skadad bit av mig blir tagen till dagens ljus på ett abrupt sätt. Lidandet och smärtan kommer som ett brev på posten och jag känner mig dum. Jag känner mig påkommen med byxorna nere och det känns pinsamt. En psykologisk trigger har blivit aktiverad och jag lider. Jag försöker skaka av mig det genom att ”bara vara” men det funkar inte speciellt bra. Känner mig dum. Skammen börjar växa under den lilla promenaden till bilen. Jag lider! Under resan blir jag påmind av personen som sitter bakom mig, om den inre smärtan, genom att förlöjliga mitt sätt att vara. Skammen och smärtan blir till brännbart eldfängt bränsle som snabbt tar eld. Vreden, ilskan, hatet, och föraktet väller upp inom mig som i en masugn som är gjord för att smälta metall. Vreden och ilskan riktas mot personen som just har påmint mig om ett barndomstrauma och ett av värderings-byggstenarna som inte ligger i linje med mitt kärleksfulla sätt att vara eller uttrycka mig. Jag lider! Någon har rivit upp ett sår och det gör ont!

Jag känner förakt och avsky till personen. Det är mycket jobbigt. Jag vet att jag är triggad, men vad gör väl det, när jag känner denna ofantliga glöd inom mig.

Det som fick bägaren att rinna över var förlöjligandet av mig som skedde i bilen. En av mina problem eller djupt rotade sår blir tagna till dagens ljus och dessutom hånat. Aj! Det gör ont.

Jag visste hur jag borde hantera det och när den värsta elden hade lagt sig började jag den interna bekräftelsen. Det är okej att känna som du gör vännen! Det är okej att känna vrede, avsky, och ilska mot denna person. Låt känslan bränna upp mig inifrån. Gör mig till aska om du så vill!

Efter jag hade ätit klart gick jag med bestämda steg till rummet. Jag vill vara själv.

Jag ville inkubera i smärtan och skriva av mig tänkte jag. Ville sortera och ha koncentrationen till att adressera alla känslor som ville visa sig eller göra sig hörda.

Det är så lätt att känna skam över skammen. Men lyckligtvis vet jag att visa sann och djup kärlek till mig själv innefattar att få tillåta mig att känna och tycka precis som jag gör, i stundens hetta.

Att våga erkänna för mig själv att jag känner på ett visst sätt och våga känna det utan att förtrycka det eller springa efter sysselsättningar, är basen i ett kärleksfullt förhållande till mig själv.

Det är när ett internt invant förtryck sker ofta, genom skam och undertryckande, som känslor och tankar måste ta sitt uttryck och gör ett utlopp och hoppar ut genom fysiskt våld och negativa handlingar. Det vill säga den gosiga lilla katten blir till ett klösande vilddjur när man tränger och hotar det.

Det är mycket utmanande och ibland väldigt svårt att känna och reda ut olika former av interna sår när min uppmärksamhet ligger på mitt arbete eller något jag gör något som kräver ständig koncentration utan en paus. Därav är det viktigt att se till att ta en paus när jag känner mig triggad för att visa organismen att jag validerar och tycker det du har att berätta för mig (känslor och tankar) är viktigt för mig.

En av de starkaste ”redskapen” som organismen, egot eller självet har i sin arsenal, är att just peka på andra och skylla på det yttre omständigheterna, för den vrede, ilska och alla de negativa känslor som man upplever när något har hänt. Det är en form av projicerande för att externalisera den interna smärtan som just blivit påmint av personen eller gruppen. Det är samma dynamik som det intränga djuret som går till attack när man hotar det. En bevaringsfunktion av självet.

Känslorna som uppkom inom mig är inte boven!

Personen, gruppen eller situationen är inte boven!
Ingen är egentligen boven!

Det är dock ett unikt tillfälle för att ta hand om ett sår som blev gjort för länge sedan. Ett gammalt sår har läkt ”snett” och det behövs rättas till och läka rätt. Den tillåtande kärleken är den bästa medicinen för att låta såret läka sig för att bli starkare än originalet.

Efter ha suttit och skrivit av mig i denna stundens hetta, har det hänt grejer inom mig. En trans-formation ha skett. Det känns i hela kroppen och i sinnet. Ett sår har blivit omplåstrat och jag är mycket tacksam för att fått det ompysslat av någon som betyder väldigt mycket för mig. Mig själv!

Vad som uppstår just nu i skrivandets akt är en djup tacksamhet till personen som bringade upp detta ”elände” som möjliggjorde denna transformation. Tack!

Timmarna efter skrivandet av denna text bestod av att berätta allt detta för personen som hade triggat mig. Vi pratades och möttes i en äkthet och sårbarhet som öppnade dörrarna till sann helning av oss båda. Allt tack vare att jag vågade dyka ner i känslorna och sitta med dem tills de hade blivit sedda och bekräftade. Den interna acceptansen i att våga känna allt gör att det inte finns något behov av att skrika ut eller använda våld för att bekräfta vreden eller sorgen som uppkommer när något ”går snett”.

Modet av att våga känna belönas med befrielse.

Tack!



Drama som utvecklingsform i skolan

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-05-21 08:12:08

Drama som utvecklingsform i skolan

Att föra in drama som ett obligatoriskt ämne i skolan är något som är mycket viktigt tycker jag. Redan i antikens Grekland, för över 2000 år sedan, användes drama, teater, skapande lek och spel som sociala verktyg för att lära känna sig själv och sin omgivning. Jag tror att det finns en mycket bra anledning till det. I dramat finns det utvecklingsdelar som handlar om bl.a kommunikation, ledarskap, gruppdynamik, psykologi, känslor och dess uttryck, samarbete, konflikthantering, språk, kulturträning och sist men inte minst empati. Dessa delar är viktiga för att utveckla människor socialt.

Jag kan förstå dig som är skeptiskt till detta eftersom jag själv för bara några år sedan tyckte att drama är bara lek och stoj. Med flera års studerande av psykologi och samhällskunskap, samt studerande av vad drama innebär, tycker jag idag att det är något som bör prioriteras, som nästa utvecklingssteg i samhället.

I artikeln ”Drama på schemat ger eleverna studiero”, i Göteborgsposten den 8 november 2015, berättar bl.a. dramapedagog Malin Stinszing och film- och teaterregissör Suzanne Osten att det finns verktyg för hantering av skolans problem som t.ex. stress, otillräcklighet, nät-mobbing, konflikter o.s.v. Dessa verktyg knackar på dörren för att komma in i skolorna. Citat från artikeln: ”Forskning har visat gång på gång vad ett långsiktigt dramapedagogiskt arbete kan åstadkomma, inte bara socialt utan också med elevernas lärande i andra ämnen, inte minst vad gäller språkutveckling. På Island har man gjort drama till ett obligatoriskt ämne i grundskolan.”

Det handlar inte om att knuffa ut ett ämne för att få plats med drama. Det handlar om att integrera det med den rådande läroplanen för att alla ämnen bygger på varandra och är lika viktiga. Ytterligare ett citat från artikeln: ”Är det inte dags att uppdatera läroplanen och avsätta resurser och kompetens till det som vi säger är så viktigt – autonoma, modiga, medvetna och empatiska samhällsmedborgare?” Artikeln ramar in det som jag och många andra står för. Ändra läroplanen och släpp in drama på schemat!

Alexa Österlindh

Medlem i Miljöpartiet de gröna



Den eviga kritikern!

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-04-04 09:35:16
Kommentarer och pekfingrar som skadar och hindrar ens kreativitet.
Det är jobbigt och hindrande att ha en förälder, lärare, partner, och släkting som jämt talar om för dig att du ska passa dig för att uttrycka dig på det sätt du vill. Du ska passa dig för att finna ro i dina excentriska idéer, för någon kan hoppa på dig och "sänka" dig!
Sociala nätverk av detta slag bör successivt avta för ens egna välbefinnande!

Men den som kan skada dig mest är den inre kritikern, skeptikern och den som alltid finns där som säger NEJ till nya idéer och tankar. Den eviga kritikern som bor inombords är den som har det sista ordet och som verkligen "sänker" oss.

Det sociala nätverket, alla runtomkring oss, är de som tränar upp och vässar den inre kritikern till sådan grad att vi förlorar den oskuldsfulla idésprutan, som vi var som barn.
Hur kan man återfå eller återta den delen igen? Hur kan man träna "upp" den oskuldsfulla delen av sig som kan komma med vilda och kanske bra idéer i ens liv?
Det handlar just om att bryta trenden och träna upp eller omprogrammera psyket att våga släppa taget och låta galna idéer frodas. Det undermedvetna har tagit den inre kritikern och gjort den till en del av dig. Det undermedvetna är stark eftersom den bygger en stor del av våra liv och tankar, att den lätt misstas för att vara vår "sanna" röst.
Nya rutiner, nya vänner, nya tankar, olika tanke-övningar, och träna sig i att det är okey att komma med nya idéer och det behöver inte medföra fara, och kantat med varningar från omgivningen.
En ny trend är satt och det viktigaste är nu att FORTSÄTTA med det!
Fortsätta jobba med att ge dig själv:
Beröm
Kärlek
Omtanke
Support
Lugnande
Firande
Uppskattande
Välkommnande

Var den perfekta partnern, MOT DIG SJÄLV!
<3




Hantera negativitet?!

Insikter och djupa tankarPosted by Alexa 2016-03-22 09:43:27
Låtsas att du är en mast som kan ta emot "radiosignaler" och även kan sända ut "radiosignaler" över en bärvåg som träffar och påverkar alla på hela jorden. När du tar emot något negativt som du ser eller hör i media kan du välja om du vill skicka ut samma skit som du tog emot, eller omvandla, genom din vackra katalysator som du är, för att sända ut tro, hopp, kärlek, förlåtande och välsignelse till alla de som behöver de. Du har kraften att sätta intentionen till att bryta den negativa trenden i världen. Den första som blir "förvandlad" är du själv och den personen vill jag säga tre ord till:
JAG ÄLSKAR DIG!

Det är lätt att glömma det/den viktigaste!

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-03-04 15:42:13
Det är lätt att glömma det eller den viktigaste saken i livet.
När något händer i vårt liv, vad det än må vara, resulterar det oftast att vi glömmer en viktig sak. Vi glömmer att ge den som upplever det positiva eller negativa, all den kärlek och uppmuntran som vi egentligen förtjänar.
För om någon drar ut "sladden" i vårt liv (kroppen dör) så kommer vår fysiska perception omedelbart att försvinna. Den som finns och hör, och som upplever allt, är den som bör bli igenkänd som skaparen av vårt liv.
Vi glömmer att den som går igenom jobbiga eller bra tider är den som bör adresseras med kärlek och tillgivenhet, i vårt och torrt.
På ett annat sätt kan man säga att den första man "överger" i en utmanande situation är den som upplever det, sig självt!
Så låt fokusen riktas mot och till den som tycker om saker och ting i livet, och göra det med intentionen att den är bara här för att bli älskad och sedd!

Jag älskar dig!



Den trendiga smart-telefonen

Tankar om ...Posted by Alexa 2016-02-24 18:31:22
Smartphone;en har ju blivit en klar hit. Den har blivit till en form av bärbar mini-dator där man kan sköta många saker. Mer och fler tjänster kan användas. Utbudet bara växer och växer.
Det som dock en sådant teknik kan åstadkomma är att den separerar oss människor istället för att dra oss närmare. En trend som jag har sett hos mig själv är att hålla kontakten med kompisar via chattprogram och sluta med att skicka sms och ringa upp vänner. Istället för att prata, skickar jag en söt nalle och alla i "gruppen" klickar "gilla" eller skickar en ur-söt bild på en tecknad tjej som ger tummen upp.
Jag tror att vi människor har lite för bråttom i denna expansiva dator-ålder. Vi glömmer av eller blir distraherad av denna nya teknik att vi glömmer vårt basala behov av att vistas i natur och "connecta" med varandra IRL ( In real life).

Har kommit på mig själv att kolla av min mobil när andra gör det (Spegel-psykologi) och att glömma av att sätta på WiFi när jag kommer hem är en mindre katastof.
VAD HAR JAG NU MISSAT?
Inte mycket vill jag påstå!

Har märkt en trend att om någon börjar med att "kolla av" mobilen så gör andra det med. Det är något för lärare i alla grupper att ta till sig; att försöka låta mobilen vara i fickan under tiden en lektion pågår. Barn och ungdomar känner ganska troligt av den distraktionen som vuxna har till mobilen och lär sig att det är okej att bli "bortkopplad" från andra omkring sig när telefonen håller sitt grepp om användaren.
Det är en form av "Rapport" som sker människor emellan, när mobilen ligger i fokus. En form av "smittande" beteende.
Det beror delvis på att spegel-neuronerna i hjärnan (att apa efter någons beteende för att känna sig trygg med en annan människa) drar igång.
Så mina tankar går åter igen till alla lärare att ta in denna information, och hålla den eventuella telefon-besattheten av att "kolla av", begränsas under skolans timmar.

Om inte de vuxna kan "hålla sig" borta från telefonen hur ska då vi kunna ställa krav på att våra elever ska hålla sig borta från telefonen, bland annat under lektionstid?

Jag tror att mer fokus utanför smartphonens territorium skapar en mer human och mer intim relation mellan människor och bör ligga som fokus i hur pedagogiken används.



Den NYA skolan!?

Tankar om ...Posted by Alexa 2015-10-12 18:13:13

Insändare

Alexa Österlindh

Jag tycker dagens skola inte möter kravet för en expansiv, harmonisk och fri människa!

Stress och utbrändhet har blivit något som vi nästan hör dagligen om. Det är symtomer på ett samhälle som inte har alla bitarna på plats. Det saknas något som gör att vi ”löper amok” och inte vet hur vi kan hantera denna ”vanliga” åkomma, som det har blivit inom vårt samhälle. Det är tydligt att det är något som inte står rätt till! Jag vill påstå att denna problematik kommer bland annat från en skola som inte har alla redskap, rutiner och kunskap hur man kan utveckla unga personer så att de kan hantera livets olika situationer så att stress och utbrändhet inte uppkommer.

Jag hävdar att skolan kräver en ny form av utbildningsplan så att nya ämnen kan skjutas in så att unga personer kan lära sig att hantera problem, känslor och tankar på ett mer konstruktivt sätt.

Jag skulle vilja påstå att Mindfulness och meditation, det vill säga fokus-träning, samt musik och dans skulle skapa en mer harmonisk människa. Det finns mängder av utredningar som ha gjorts som bevisar att dessa ämnen jag nämnde ovan ökar både inlärningen, fokusen och lugnet hos barn, ungdomar och även vuxna. Dessutom har vi mer elektronik och saker vi kan sysselsätta oss med mer än någonsin, vilket ställer krav på att vi ska kunna hantera detta, vilket vi inte gör idag!

Eleverna håller inte måttet. Det sägs att barn och ungdomar gör sämre och sämre ifrån sig i skolorna runt om i vårt land. Enligt skolverket (våren 2015) saknade 23% av eleverna fullständiga betyg från årskurs nio. Det är nästan en fjärdedel av eleverna. Det måste betonas att vi har en skolplan som inte håller måttet istället för att säga att det är fel på våra barn och ungdomar! Jag har den upplevelsen att fler och fler faller faller utanför det traditionella skolsystemet och att det lätt blir så att personer faller in i det svarta hålet och blir utan betyg tack vare ett system som inte funkar. Vi måste ändra om skolplanen så att nya ämnen kan eller har möjlighet att komma in i våra skolor, så att vi kan bygga en ny skola som möter den nya tiden! Man kan inte nog betona att de flesta produkter och företag som har växt fram under de senaste 100 åren har gått igenom förändringar och var tunga att göra det för att ”hänga med i utvecklingen” för att inte dö ut. Skolan är inget undantag! Men vi har en skola som bygger på den industrialistiska modellen som började på mitten av 1800-talet! Det är dags att uppdatera skolan nu!

Depression och självmord. Vi hör dessa ord alldeles för ofta i nyheter och i tidningar tycker jag. Det är faktum att ca 1500 personer om året begår självmord och ca 500000 personer, (en halv miljon svenskar) använder antidepressiva läkemedel. Statistiken säger också att medelåldern för dessa symtom går lägre och lägre ner i åldrarna. Det sägs att det finns barn under 10-år har stressymtom och är depressiva. Kan det bero på att barn är naturligt stressade och deppiga av sig? Självklart inte! Det beror mestadels på att vi har byggt upp ett samhälle som har för mycket krav på oss som individer och i synnerhet ungdomar och barn. Det är för mycket struktur och standardiserade prov i skolan som bara ökar i antalet som gör att barnen blir stressade. Slutsatsen måste bli att det är inte fel på våra barn utan på det rådande skolsystemet som bygger på produktionstänkandet och att effektivisera individer som i sin tur ska effektivisera produkter som matar den ekonomiska vinst-modellen. Skolklasserna är på tok för stora och det behövs fler lärare för att kunna ge barn och ungdomar en mjuk start i livet. Inte en Rivstart!

Vi behöver införa andra ämnen i skolans schema som påminner om kulturskolan såsom lek, dramateater, teater, musik, sång, kurser om självkänsla, känslohantering, psykologi, gruppdynamik, meditation och stresshantering.

Jag har jobbat inom industrin och i verkstadsmiljön i snart 30 år och jag vet att struktur och vissa former av prov är nödvändiga för att se vad individen har lärt sig och om den har kunskap i en viss sak. Hur ska vi annars veta om personen har lärt sig något, om det inte finns prov som testar detta. Dessutom är det så att ett låst system (skolplanen) skapar en form av trygghet för både lärare, föräldrar och elever, så att något nytt inte plötsligt dyker upp, som varken lärare eller föräldrar kan någonting om. Jag vill dock poängtera att det är klart att vi ska ha kvar prov och fortfarande lära ut viktiga ämnen som t.e.x språk, matematik, kemi, geografi, religion, och samhällskunskap.

Det som jag återigen vill betona är att kunna föra in nya ämnen i skolschemat. Att det öppnas upp en möjlighet för detta är något som är extremt viktigt tycker jag. För att skapa en ny skola som senare leder till en nytt samhälle måste måste man dock bryta normer och föra in nya saker som majoriteten inte har kunskap om. Det är så alla genombrott har skett!

Jag är för en öppning och ändring av skolplanen så att nya ämnen kan komma in på schemat.

Tack för ordet



Next »